brevskrivning!

Som ni vet har jag en bror som påbörjat sin mission. Han ska vara borta i två år. Nu har han varit borta i en och en halv månad.
Ikväll har jag äntligen påbörjat ett brev till honom. Ett handskrivet brev.
Ett brev om då vår syster gifte sig. Det är som att uppleva allt en gång till. Och tro mig, det är mycket att uppleva. Jag har inte ens kommit till hälften än.

inneboende!

Ni vet den där dagen då solen strålar på riktigt och man kan känna doften av att våren är på väg. Den är inte riktigt här än, men ligger solen på kan den luras lite. Just de dagarna kommer mina små inneboende fram. Och jag blir lika glad varje år. De får mig att känna att våren kommer även detta år!!

I år har jag sett två....fast nu kanske det bara är en....hittade en platt på hallgolvet härom dagen....

Hur kommer det sig att just dessa små skalbaggar inte framkallar rysningar och äckelkänslor, som andra skalbaggar kan göra? Är det den röda färgen? Är det för att de är så små? Är det de svarta prickarna?
Inte vet jag, men söta är de och minnen väcker de. Ser mig själv nedanför lekplatsen på ängen där det kryllade av dem. Jag fångade dem, men till mitt stora förtret rymde de. Tydligen var flaket på trehjulingen ingen rymdsäker plats....!