Maskrosor. Ett ord som väcker många känslor. När jag hör ordet ler jag. Jag ser så många bilder framför mig. För trots att många anser att det är ogräs och en pina, så är just maskrosen en underbart vacker blomma. På en av våra promenader med barnen i veckan, utbrast en pojke; Titta, solsippor!! Ett mycket finare namn på denna fina blomma. Den är vacker då den blommar som en liten sol.
Den är också vacker då den för många är död. När det bara syns en boll av frön som är redo att föras bort i vinden. Den är vacker i det att den kan växa nästan vart som helst. I gräsmattan, på ängen, vid husväggen och till och med i asfalten. Det finns inget som kan stoppa den!!
Jag tycker att vi kan lära oss något av dessa Solsippor. Vi kan lysa upp den väg vi vandrar genom att göra gott. Både för oss själva och för de vi möter. Jag har lärt mig att en god gärning stannar ofta inte bara hos den vi betjänat, utan sprids ofta till fler. Precis som maskrosbollens frön. Vi vet inte hur våra gärningar kan påverka andra människor. Vi vet inte vilka frön vi sår och vi vet inte vart. Vi kan sprida goda gärningar överallt. I familjen, i kyrkan, i skolan, på jobbet, i affären,på gatan, i bilkön.... överallt. Vi får inte låta något stoppa oss!!
Låt oss vara som maskrosorna. Låt oss stråla som solar genom allt gott vi gör. Låt oss sprida frön av goda gärningar!!!
