Jag hade tänkt skriva några rader igår, men jag var såååå trött. Trött efter en underbart härlig helg! Kyrkan är ju uppdelad i olika områden och i helgen träffades vi som tillhör Göteborgsområdet. Många människor. I olika former, färger och åldrar. Några känner jag väl. Andra inte alls. Men gemenskapen var där. Det är något visst med att dela plats med så många som tror på samma sak som jag.
Ibland kan jag tycka att det är tråkigt att sitta på möten och lyssna. Jag blir lätt trött och uttråkad. Ibland har jag svårt att hänga med eller ta till mig det som sägs. Så var det inte denna helgen. Det var som om mitt hjärta och mitt sinne var vidöppet. Redo att ta emot inspiration. Redo att inhämta ny kraft.
Jag vet att det kanske låter lite flummigt, men det är svårt att verkligen sätta ord på mina innersta känslor.
Jag känner en sådan stor tacksamhet för människor som talar samma språk som mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar