För även om många dagar har varit svarta de senaste två månaderna, så har jag upplevt lycka. Små lyckor och jättestora lyckor.
Den största är att jag blivit moster igen!!!
Min yngsta lillasyster, ganska mycket yngre än jag, och hennes man fick äntligen träffa lille Gunnar. Nio månader av väntan var över.
Såklart har jag träffat honom och jag älskar honom så. Han har sovit på mitt bröst. Han har legat i mina armar. Han har hållit hårt i mitt finger. Han har tittat rakt in i mina ögon men sina underbart vakna och blåa ögon. Ja, han har faktiskt bjudit mig på joller och leenden. Han har gjort mitt liv ljusare.
Jag slås av hur mycket jag kan älska någon, innan jag ens har träffat denna person. Och att jag sen kan älska personen i fråga ännu mer när vi väl träffas. Lägg då till alla andra personer jag redan älskar. Hur stort kan ett hjärta bli? Hur många har det plats för?
Fler, hoppas jag.
Men just nu har denna lilla krabat en extra stor plats i mitt hjärta, och vem kan klandra mig!?!
