så fort, men inte alltid rätt!

Vi har en energisk femåring på jobbet. Ja, vi har flera, men just denna guldklimp till pojke är lite mer energisk än de andra barnen. Han har två hastigheter. Absolut max eller absolut ingen energi alls. Det är maxfarten vi ser mest. Det spritter i hans kropp mest hela tiden och fort går det.

Sen ett par veckor har vi ett collageprojekt framme. Barnen kan sätta sig och klippa ur något ur en tidning och klistra upp på ett gemensamt papper.

Idag valde sagda kille snabbt att "Här vill jag vara! Jag vill klippa!" Sagt och gjort. Min kollega hann knappt sätta sig innan hon fick höra; "Titta vilken cool gubbe jag klippte ut!"

Oj, det gick fort, men vad fint han klippte. Det var lite förvånande från just honom. Tyvärr gick det lite FÖR fort. Han hade inte klippt från en tidning. Han hade klippt från självaste collaget. Och detta utan att klippa sönder något annat. Vad kan man säga....vi kollegor fick oss iallafall ett gott skratt!

lyckorus efter en underbar helg!

Jag hade tänkt skriva några rader igår, men jag var såååå trött. Trött efter en underbart härlig helg! Kyrkan är ju uppdelad i olika områden och i helgen träffades vi som tillhör Göteborgsområdet. Många människor. I olika former, färger och åldrar. Några känner jag väl. Andra inte alls. Men gemenskapen var där. Det är något visst med att dela plats med så många som tror på samma sak som jag.

Ibland kan jag tycka att det är tråkigt att sitta på möten och lyssna. Jag blir lätt trött och uttråkad. Ibland har jag svårt att hänga med eller ta till mig det som sägs. Så var det inte denna helgen. Det var som om mitt hjärta och mitt sinne var vidöppet. Redo att ta emot inspiration. Redo att inhämta ny kraft.
Jag vet att det kanske låter lite flummigt, men det är svårt att verkligen sätta ord på mina innersta känslor.

Jag känner en sådan stor tacksamhet för människor som talar samma språk som mitt hjärta.

älskade, älskade systrar!