För en månad sen hände något alldeles förskräckligt i Oslo. Något som påverkade så många. På olika sätt. Och jag kan inte ens försöka beskriva vad jag känt och känner. Och jag kan heller aldrig förstå de som faktiskt var där. De som sliter med hemska minnen. De som har förlorat någon. Men det händer fortfarande att jag fäller en tår. Av sorg. Rädsla. Medkänsla. Samtidigt som jag slås av all den godhet som finns runt omkring oss. Av allt det vackra i den mörkaste sorg.
«Når en mann kan forårsake så mye ondt - tenk hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen». (Helle Gannestad)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar