följetong!

För länge sen bestämde jag mig för att om jag tyckte någon gjorde något bra eller förgyllde min dag, så ska jag berätta det. Först var tanken att göra detta via brev... men jag vill vara ännu modigare. Berätta för människor när jag ser dem. Kända som okända. Det kanske kan upplevas lite märkligt, men i grunden tror jag att det skänker glädje. Kanske kan jag på detta sätt göra någons dag lite vackrare!?!

Jag har bott där jag bor i sju år nu. Det är länge. Under dessa sju år har jag då och då sett en man med en hund. Asså samma man, med samma hund. Hunden är jättefin och mannen...ja, han ser så snäll och trevlig ut. För ett år sen cyklade jag förbi honom igen och kände att jag ska berätta för honom att han ser sådär trevlig ut. Men jag gjorde det inte och ångrade mig hela dagen efter det.
Nu har jag sett honom lite då och då efter detta, men antingen har jag suttit i en bil, eller så har han. Då blir det ju lite svårt. Igår cyklade jag förbi honom igen. Perfekt tillfälle! Stanna. Berätta. Sprida lite glädje. Kanske är jag alldeles för fåfäng, men jag kunde inte göra det. Jag hade mysbyxor (jag är i stort sett ALDRIG ute i mysbyxor), var osminkad och ja, det var inte min hårdag.
Kanske var detta den enda chans jag får... men jag hoppas inte det. Nu får jag se till att alltid vara tillfixad. Alltid redo!!

Fortsättning följer... förhoppningsvis!