måndag morgon!

Idag när jag öppnade min ytterdörr tog det inte lång stund innan mina sinnen var på helspänn. Jag kände i hela min kropp att något var annorlunda sen igår.

I mitt valv hade en solstråle irrat sig in och lyste upp min väg. Bara det gjorde mig lycklig...men det var något i luften.
En speciell doft som varje år är så välkommen. En doft av nya tider. En doft av förväntan Jag trodde knappt min näsa. Kan det vara sant? Är den här?
Mina öron hörde hur fåglarna kvittrade ikapp bland träden. Jag vill tro att de liksom jag gladde sig åt denna underbara morgon. Att de också kände att något var lite annorlunda. Att något äntligen var på väg.
På väg till jobbet njöt jag av en varmare vind och var glad åt att jag fick kisa i solen.

Hela dagen har varit lite speciell. Det spritter i kroppen. Jag känner hur naturen bubblar. Nu är det inte långt kvar. Ett litet tag till och kanske ett bakslag eller två. Men idag tänker jag inte oroa mig för det. Idag har jag fyllts av hopp om nytt liv. I år igen!

Snart är det vår!!!!!!!

ett ögonblick!

Jag står och tittar ut genom fönstret. Människor och bilar rör sig därute i det grådaskiga vädret. Precis som de brukar en helt vanlig torsdag,

Men så händer nåt. En man i en beige/grå jacka stannar vid pengaautomaten. Han böjer sig ner och plockar upp ett kvitto som ligger på marken. Han plockar upp ett till och ett till. Ja, han plockar upp alla kvitton som av nån anledning inte hamnat på rätt ställe och lägger dem i papperskorgen. Han kollar en extra gång att de ligger kvar där och går sen vidare,

Jag står och tittar ur genom fönstret denna helt vanliga, grådaskiga torsdag. Och jag ler!

patriotism!

Ingen jag känner kan beskylla mig för att vara en sportfåne. Jag vet att det är OS, men är mest intresserad av att se konståkningen. Den får mig att njuta. Ja, för snart en vecka sen grät jag faktiskt nästan då Volosozhar/Trankov åkte hem ett olympiskt guld till Ryssland. Det var så vackert. Och de var sååå glada!

Idag fällde jag en och annan tår. Liksom igår. Det var när jag fick se de svenska stafettåkarna ta emot sina medaljer. Att se deras glädje gör mig glad. De har tränat så hårt och så länge. De gjorde sitt allra bästa. Och de fick ett resultat som gjorde dem till olympiska mästare. För Sverige!

Det händer något i kroppen då de första tonerna till vår svenska nationalsång ljudar och då man ser den svenska flaggan hissas. Blå och gul!

Då älskar jag att vara svensk!