Ingen jag känner kan beskylla mig för att vara en sportfåne. Jag vet att det är OS, men är mest intresserad av att se konståkningen. Den får mig att njuta. Ja, för snart en vecka sen grät jag faktiskt nästan då Volosozhar/Trankov åkte hem ett olympiskt guld till Ryssland. Det var så vackert. Och de var sååå glada!
Idag fällde jag en och annan tår. Liksom igår. Det var när jag fick se de svenska stafettåkarna ta emot sina medaljer. Att se deras glädje gör mig glad. De har tränat så hårt och så länge. De gjorde sitt allra bästa. Och de fick ett resultat som gjorde dem till olympiska mästare. För Sverige!
Det händer något i kroppen då de första tonerna till vår svenska nationalsång ljudar och då man ser den svenska flaggan hissas. Blå och gul!
Då älskar jag att vara svensk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar