mors dag!

Idag är det en speciell dag. En dag för alla mammor. Jag är själv inte mamma, men jag vill hedra Er alla som är det. För jag beundrar Er mycket!!

Nu vet jag att de flesta av er hejar inte fram framtida OS-deltagare, men Ni gör samma jobb som dessa mammor. Ni offrar av Er själva och Er tid för att heja fram just Era barn till att nå deras mål....vad det än må vara. Och när de når det målet, är Ni de stoltaste!

Så till alla mammor; Tack för allt Ni gör! Ni gör ett fantastiskt jobb! Det bästa i hela världen!!


(Själv har jag en fantastisk mamma, mer om henne kan ni läsa om här.)

underbara försommar!

Äntligen är solen och värmen här. Äntligen kan jag ha mina fönster öppna dygnet runt. Äntligen kan jag njuta av koltrastens sång då jag lägger mig på kvällen. Äntligen kan jag njuta av koltrastens sång då jag vaknar på morgonen. Äntligen kan jag njuta av dofterna från hägg, brudspirea och syrén. Äntligen har naturen och vi människor väckts till liv igen. Äntligen!!

Njuter!!

solsippor!

Maskrosor. Ett ord som väcker många känslor. När jag hör ordet ler jag. Jag ser så många bilder framför mig. För trots att många anser att det är ogräs och en pina, så är just maskrosen en underbart vacker blomma. På en av våra promenader med barnen i veckan, utbrast en pojke; Titta, solsippor!! Ett mycket finare namn på denna fina blomma. Den är vacker då den blommar som en liten sol.
Den är också vacker då den för många är död. När det bara syns en boll av frön som är redo att föras bort i vinden. Den är vacker i det att den kan växa nästan vart som helst. I gräsmattan, på ängen, vid husväggen och till och med i asfalten. Det finns inget som kan stoppa den!!

Jag tycker att vi kan lära oss något av dessa Solsippor. Vi kan lysa upp  den väg vi vandrar genom att göra gott. Både för oss själva och för de vi möter. Jag har lärt mig att en god gärning stannar ofta inte bara hos den vi betjänat, utan sprids ofta till fler. Precis som maskrosbollens frön. Vi vet inte hur våra gärningar kan påverka andra människor. Vi vet inte vilka frön vi sår och vi vet inte vart. Vi kan sprida goda gärningar överallt. I familjen, i kyrkan, i skolan, på jobbet, i affären,på gatan, i bilkön.... överallt. Vi får inte låta något stoppa oss!!
Låt oss vara som maskrosorna. Låt oss stråla som solar genom allt gott vi gör. Låt oss sprida frön av goda gärningar!!!

amazing!

Jag bara måste sprida lite glädje. Min brorson, Axel 5 år, har dansuppvisning. Det här är ren glädje!!  Titta och njut!!!! (Axel är den där söta killen i gröna mysbyxor!)

underbara vår!

Dagar som den här förstår jag verkligen hur Ronja kände. Eller kanske var det så att Astrid Lindgren själv kände det så, och lät Ronja förklara det?

"Och här var hon nu och hade störtat huvudstupa in i våren. Den fanns så härligt överallt runt omkring henne, ja, den fyllde henne så stor hon var, och hon skrek som en fågel, högt och gällt, tills hon måste förklara för Birk.
"Jag måste skrika ett vårskrik, annars spricker jag. Hör! Du hör väl våren!"
De stod tysta en stund och hörde hur det kvittrade och susade och brummade och sjöng och sorlade i deras skog. I alla träd och alla vatten och alla gröna snår levde det, överallt ljöd vårens friska, vilda sång."

Hur tror ni folk skulle reagera om jag ställde mig på Kanonberget och skrek mitt vårskrik?

mamma!

Idag för ganska många år sen föddes ett nytt litet mirakel till min mormor och morfar. Ett nytt liv med massor av möjligheter och egenskaper att utveckla och ta vara på. Detta lilla mirakel växte upp i en god familj med massor av kärlek. Där blev grunden lagd. Grunden till den underbara mamma jag har idag!

Hur i hela friden ska jag kunna förmedla vem min mamma är och vad jag känner för henne?

När jag var liten var hon min stora idol och gjorde allt bäst; ritade, skrev, sjöng, sydde, mm.
När jag var tonåring.....ja, vad ska jag säga, då hade vi det tufft. Båda två. Jag gjorde det inte lätt för henne. Hon fick kämpa hårt. Men hon gav aldrig upp.
Som tur är, går livet vidare och jag började växa upp. Då började min relation till mamma förändras. Jag tycker hon är fantastisk, men kanske inte på att rita eller skriva. Nu kan jag se så mycket större gåvor och talanger hon har.
En av de största gåvorna (tycker jag) är hennes förmåga att se det vackra. Det vackra som kan skapas och som faktiskt skapas. Det vackra i det enkla. Det vackra i att drömma. Det vackra i en familj. Det vackra i att ha en tro. En tro på Någon som alltid finns där. Det vackra i en relation. Det vackra i naturen. Det vackra att stödja och hjälpa.  Det vackra i att vara just mamma!

Mitt hjärta är fullt! För min mamma är än av de vackraste gåvorna jag har i mitt liv!!

brevskrivning!

Som ni vet har jag en bror som påbörjat sin mission. Han ska vara borta i två år. Nu har han varit borta i en och en halv månad.
Ikväll har jag äntligen påbörjat ett brev till honom. Ett handskrivet brev.
Ett brev om då vår syster gifte sig. Det är som att uppleva allt en gång till. Och tro mig, det är mycket att uppleva. Jag har inte ens kommit till hälften än.