Jag är en fönstertittare. Alltså, jag gillar att titta på människor genom mina fönster. Allra helst köksfönstret. Där ser jag människor komma och gå. Människor jag känner igen, då jag ser dem ofta. De är ju typ mina grannar.
Jag funderar på deras livsöden. Vad jobbar de med? Han med elbasen, spelar han i ett band? De där unga killarna som alltid kommer tillsammans... är de bröder, kompisar eller kanske ett par? Och så har jag grannarna som har en massa olika bilar som varvas på parkeringen. Har de en bilfirma?
Ibland får jag lust och bara vinka till nån av dem. För på något konstigt sätt är det ju som om jag känner dem.
Tittar jag ännu längre bort kan jag se människor strosa på kyrkogården. Vissa bara går igenom, andra stannar vid en gravplats.
Det finns så många människor och lika många öden.
Själv kan jag ju bara fantisera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar