I kyrkan idag var det åtta bebisar. Alla födda i år. Jag visste ärligt talat inte vart jag skulle titta. Lägg sen till alla andra barn, som är lite äldre, men inte alls mindre söta. Man blir liksom glad över att få ett hej och ett leende av en 1,5-åring.
Jag har fyra syskonbarn som bor här i stan. Vi åt familjemiddag hos mamma och pappa. Jag gick hem tillsammans med 5-åringen och fick en inblick i hans tankar och känslor. Jag fick hålla hans hand. En varm hand.
Väl hemma fick jag en stund med 2-åringen i knät. En 2-åring som plötsligt blivit väldigt stor då han alldeles nyss blivit storebror.
Jag följde, med intresse, 7-åringens ihärdiga försök att själv dela på köttet med kniv och gaffel. Han ville absolut inte ha hjälp och skam den som ger sig. Han lyckades tillslut!
Under hela middagen njöt jag av mina brorsöners "tjatter". Ibland lockar de till skratt. Ibland får jag mig en tankeställare. Men alltid känner jag en sån stor kärlek till dem.
Ja, och så var det nummer fyra. Den nyaste i skaran. En flicka! Hon sover mest, men vad hon är fin! Jag har inget flicksyskonbarn sen tidigare, så denna lilla prinsessa är lite extra speciell. En ny liten människa som nyss kommit från himlen alldeles ren och oskyldig, men full av kunskap. Att få hålla henne i min famn är det bästa idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar