ljus!

En av de bästa sakerna med december är att ställa fram adventsljusstakarna. De som står i fönstret. Ljuset som kommer från dem har ett alldeles eget sken. Ett sken som hör julen till. Då jag var liten brukade jag titta in i deras lampor och kisa. Det blir som strålande stjärnor. Pröva!

Dessa adventsljusstakar banar väg för den än mer magiska ljuset. Hemma gick vi barn och la oss efter en julskinkemacka och lite julmust. Jag upplevde huset ganska rörigt och var precis som Lisa i Bullerbyn lite orolig för hur mamma och pappa skulle hinna allt. Och jag trodde aldrig att jag skulle kunna somna. Såklart somnade jag och mina syskon, ja, mina föräldrar somnade också, men antagligen mycket senare.

Åh, att vakna till ett pyntat hem tidigt på julaftonsmorgon. Allt var iordningställt och allt var sådär fint som det bara är på julen. Men finast var granen. Då jag gått och lagt mig stod den grön och naken. Nu hade den förvandlats till husets finaste plats med sitt pynt och glitter. Och så ljusen. Julgransljusen. Dessa små lampor gömda bland barriga grenar, men strålande med det där alldeles speciella ljuset. Om jag ändå kunde få krypa in och sitta på en liten grankvist, bara för en liten stund, och vara alldeles omringad av detta ljus.

Att vara vuxen innebär att man inte riktigt önskar att få bo i en gran, men varje jul kommer barndomens känslan tillbaka. Dessa små glödlampor är en viktig del i min allra bästa jul!