underbara vår!

Dagar som den här förstår jag verkligen hur Ronja kände. Eller kanske var det så att Astrid Lindgren själv kände det så, och lät Ronja förklara det?

"Och här var hon nu och hade störtat huvudstupa in i våren. Den fanns så härligt överallt runt omkring henne, ja, den fyllde henne så stor hon var, och hon skrek som en fågel, högt och gällt, tills hon måste förklara för Birk.
"Jag måste skrika ett vårskrik, annars spricker jag. Hör! Du hör väl våren!"
De stod tysta en stund och hörde hur det kvittrade och susade och brummade och sjöng och sorlade i deras skog. I alla träd och alla vatten och alla gröna snår levde det, överallt ljöd vårens friska, vilda sång."

Hur tror ni folk skulle reagera om jag ställde mig på Kanonberget och skrek mitt vårskrik?

mamma!

Idag för ganska många år sen föddes ett nytt litet mirakel till min mormor och morfar. Ett nytt liv med massor av möjligheter och egenskaper att utveckla och ta vara på. Detta lilla mirakel växte upp i en god familj med massor av kärlek. Där blev grunden lagd. Grunden till den underbara mamma jag har idag!

Hur i hela friden ska jag kunna förmedla vem min mamma är och vad jag känner för henne?

När jag var liten var hon min stora idol och gjorde allt bäst; ritade, skrev, sjöng, sydde, mm.
När jag var tonåring.....ja, vad ska jag säga, då hade vi det tufft. Båda två. Jag gjorde det inte lätt för henne. Hon fick kämpa hårt. Men hon gav aldrig upp.
Som tur är, går livet vidare och jag började växa upp. Då började min relation till mamma förändras. Jag tycker hon är fantastisk, men kanske inte på att rita eller skriva. Nu kan jag se så mycket större gåvor och talanger hon har.
En av de största gåvorna (tycker jag) är hennes förmåga att se det vackra. Det vackra som kan skapas och som faktiskt skapas. Det vackra i det enkla. Det vackra i att drömma. Det vackra i en familj. Det vackra i att ha en tro. En tro på Någon som alltid finns där. Det vackra i en relation. Det vackra i naturen. Det vackra att stödja och hjälpa.  Det vackra i att vara just mamma!

Mitt hjärta är fullt! För min mamma är än av de vackraste gåvorna jag har i mitt liv!!

brevskrivning!

Som ni vet har jag en bror som påbörjat sin mission. Han ska vara borta i två år. Nu har han varit borta i en och en halv månad.
Ikväll har jag äntligen påbörjat ett brev till honom. Ett handskrivet brev.
Ett brev om då vår syster gifte sig. Det är som att uppleva allt en gång till. Och tro mig, det är mycket att uppleva. Jag har inte ens kommit till hälften än.

inneboende!

Ni vet den där dagen då solen strålar på riktigt och man kan känna doften av att våren är på väg. Den är inte riktigt här än, men ligger solen på kan den luras lite. Just de dagarna kommer mina små inneboende fram. Och jag blir lika glad varje år. De får mig att känna att våren kommer även detta år!!

I år har jag sett två....fast nu kanske det bara är en....hittade en platt på hallgolvet härom dagen....

Hur kommer det sig att just dessa små skalbaggar inte framkallar rysningar och äckelkänslor, som andra skalbaggar kan göra? Är det den röda färgen? Är det för att de är så små? Är det de svarta prickarna?
Inte vet jag, men söta är de och minnen väcker de. Ser mig själv nedanför lekplatsen på ängen där det kryllade av dem. Jag fångade dem, men till mitt stora förtret rymde de. Tydligen var flaket på trehjulingen ingen rymdsäker plats....!

minnesfyllda dagar!

Familj
Glädjetårar
Skratt
Känslor
Tal
Dans
Blommor
Strålande
Leenden
Nya släktingar
Gamla släktingar
Vänner
Mat
Fotografering
Fix och trix
Musik
Minnen
Avsked
Rester
Trötthet
Vacker
Kärlek

"Hon var en prinsessa. Han var kung!" (V, 3 år)

LYCKA!!!!!

Hur gick det här till?

Jag var på IcaMaxi med mamma och två systrar. Vid mejeriprodukterna skulle H ta några varor och råkade stöta till en kvinna. Ursäkter uttrycktes, men inte hjälpte det. De båda satt fast.... i varandras väskor. På något sätt hade dragkedjorna fastnat i varandra. Man kan tycka att på samma sätt de fastnat borde de komma loss. Inte den här gången. Det var tom en främmande man som tillslut lyckades få loss dem.
H blev vinnaren, med en extra dragkedjeflerp.




Själv skrattade jag mest!!

Tjugo år sen!

Riktigt så längesen var det inte sen jag bloggade sist, men jag vet, det har dröjt. Så jag tänkte delge er en liten, liten del av mina dagboksanteckningar. Jag har varit ganska bra på att skriva dagbok och har ett gäng att läsa då andan faller på.

Igår kväll låg jag och läste i min tredje dagbok och vet ni, jag skrattade högt!! Vid flera tillfällen. Tänk vad lite jag visste om livet då. Men också hur intressant jag tyckte mitt liv va. Vilket skåp jag hade på högstadiet. Vad jag åt till lunch. När jag gick upp på morgonen. Plus lite gammal hederlig tonårskärlek.....som ändrades från dag till dag!

För tjugo år sen gick jag i mellanstadiet och hade börjat lära mig engelska. Själv tyckte jag att jag var ganska bra på det. Så bra att jag bestämde mig för att skriva på engelska i min dagbok. Tur att jag bara skrev en dag! Så här står det;

"Dear daybook. Today I have been with E. S had opereded his tum now, so now he has a big bandage over his arm. In school we have a secride (hemlig) friend.  I have D.M. It is easy, to be cind to him.

The 22 februari I was in Guthenburg, and dance, play bandy and have lifesafing. The dance was funniest and lifesafing was last. On the bandy I do 2 mole (mål), on diffrent match. I been werry happy. On the dance we lurn us to dance foxtrott. It was much fun. A boy I dance with, was really stupied. He tramped me on my feets...."

Asså, jag skrattar högt när jag skriver detta. Ni förstår ju själva. Skrivande och språk....de gåvorna hade jag redan då!!!!