på min önskelista ikväll!

... att disken var diskad.
... att min stryktvätt var struken.
... att räkningarna var betalda.
... att mina kära har det bra.
...att jag får sova gott i natt.

Jag är alldeles slut efter gårdagens sena kväll/natt. Börjar nog bli gammal.

underbara vänskap!

Skratt. Förtroenden. Räkmacka. Samtal. Tårar. Mer skratt. Lite dans. Rysk underättelsetjänst. Kärlek. Visdom. Mera skratt.

Plus några cowboys!

En perfekt kväll helt enkelt!

fyrverkerier!

Under dagen har jag funderat på vad jag ska blogga om idag. Har liksom sökt saker som inspirerar mig. Samtidigt har jag jobbat och njutit av mitt arbete. Barnen gör mig så glad!

Efter en lång dag kom jag hem och gjorde lite mat. Helt plötsligt smattrar det till utanför fönstret. Vad är det jag hör? Fyrverkerier? Ja, det var det verkligen. Vet ni, det är första gången jag har sett fyrverkerier i dagsljus. Eller kvällsljus om man ska vara petig. (Som är som dagsljus...) Och vet ni, det var fint. Jag såg inga fina färgexplosioner, men det jag såg var som om någon strödde glitter över kyrktornet jag har utanför mitt fönster. Så enkelt. Så vackert!

allsång på skansen!

Nu har det börjat. Sommaren kan börja på allvar! Jag måste erkänna att jag är en relativt ny allsångstittare. Om man jämför med vissa andra. Det var först under Lasses senare år jag blev intresserad av detta, för mig, pensionärsprogram. Nu sitter jag där själv. Fast jag sjunger inte med, som en vän till mig gör. Jag bara myser.

Myser och minns. I juli 2003 var jag där, på plats, med sagda vän och några andra nära vänner. Vi var där när Skansen öppnade och gjorde sen en bänk till vårt hem den dagen. Picknick-korgen var med. Så även kortspel, böcker och solhattar. Vi skrattade mycket. Blev tjenis med tanterna bakom. Tog små promenader i Skansen härliga miljö. Jag minns samtal i en sval gammal kyrka. Jag minns att de hade noisette-sås i glasskiosken. Jag minns Alcazar, Håkan Hellström och en hel hög andra artister. Detta var kvällen då allsången slog publikrekord.
Det blev en underbar dag med många härliga minnen att plocka fram då och då!

Samma år, men inte då vi var där, gjordes ett av de bästa framträdandena någonsinn. Skrattar fortfarande när jag ser det! Så här kommer ännu en video att njuta av!

regnet det bara öser ner!

Jag kanske borde ha tagit chansen att dansa i regnet, men just idag kändes det inte som en sån dag. Istället har jag prickat av en annan punkt på min lista. Förrådet är städat och klart! En perfekt aktivitet för en dag som denna.

Skickar med en video för att sprida lite glädje i regnrusket!

historiens vingslag del 2!

Jag bara måste fortsätta på gårdagens tema. Då vi var i Dalarna fick vi hem brev som min farmor skrivit till sin farfar. Vilka härliga brev!

Det första är daterat då hon är tre år och skriver på sitt alldeles egna vis. Det är brevet till vänster. Jag vet att det är svårt att se, men det är bara en massa krumelurer som ingen kan läsa.
Brevet till höger är skrev farmor som femåring, men inte heller detta går att läsa.
Vi har fler brev, och de alla hade en skrivstil med riktiga ord och ganska lätta att läsa. Iallafall om man var van vid stilen.
Farmor ritade gärna en teckning eller två i breven. Ett av konstverken är bilden i mitten. Det kan vara ett självporträtt av en då tioårig Rut.

Vilken lycka! Vilken skatt!

historiens vingslag!

Ni som följer mig här vet att jag spenderat några dagar lite mer norrut än vad som är vanligt. Jag, mina föräldrar och två systrar har varit i Dalarna. Vi har bott hos Kerstin, en syssling till pappa, på en gård där min farmor lekte som barn. När man kommer dit är det som om man möter en vägg med dessa historiska vingslag. Gården med de olika stugorna och då speciellt faster Fridas hus och så den mytomspunna spökstenen. Som små barn fick vi höra om hur alla de som försökt flytta stenen plötsligt dött.
Kerstin är en källa till en massa historier om gamla släktingar. Det är speciellt att höra. Det är som om farmor lever igen. Vi talade om människor som var viktiga i hennes liv och tittade på kort från svunna tider.

Men känslan av förundran av svunna tider har fortsatt under dagen. Under hemvägen stannade vi på platser som kryllade av historiska platser. Staden Vadstena är som att kliva in i medeltiden. Den stora Klosterkyrkan från slutet av 1300-talet med sina mäktiga valv är vacker i sin enkelhet.

Vi besökte också Alvastra klosterruin från 1100-talet. Även här var valven mäktiga, trots brist på hela väggar och tak. Bland ruinens stenar blommade vilda blommor som gjorde platsen otroligt vacker.

Inte långt från Alvastra klosterruin finns Rökstenen. En stor, känd runsten som vi besökte på skolresan i fyran. Då upplevde jag stenen jättestor och vet ni, den är fortfarande stor. Tänk att det har bevarats en runsten från 800-talet (tror man).

Vi har sett mycket annat. Vi strosade runt i en antikhandel och såg så mycket gamla möbler och saker. Vi tittade på Vadstena slott. Vi stannade till vid en gravsten för soldater som förts hem från Poltava.
Tiden har runnit förbi. Människor har kommit och gått. Händelser och människor som har varit med och format det Sverige vi har idag. Jag känner att vi hör ihop. För jag vill tro att vi delar drömmar, tankar och känslor. Plus kärleken till Sverige!