tankar!

Jag kan inte sova. Kanske för att jag bokat något jag drömt om länge. Kanske för att åskan hänger i luften. Kanske för att jag satte mig här vid datorn.
I brist på sömn härjar tankarna fritt. När jag flyttade in i min lägenhet,  för nu sju år sen, la jag märke till varje gång kyrkklockan slog. Nu för tiden hör jag den knappt. Ibland hjälper den mig att ha lite koll, men oftast tänker jag inte på den.
Kvällar som denna slår den högre och tydligare än vanligt. Jag hör hur den slår elva. Kvart över elva. Halv tolv. Ja, ni fattar.

Men jag tycker om den. Kyrkklockan har blivit en del av mitt liv. Den hör liksom till. Allra bäst är det när det är klockringning. Då fylls jag av så många känslor. Glädje. Förväntan. Andakt. Ja, och vemod. Fast mest glädje.