tisdag 6 september 2011

the phantom of the opera!


Det var med spänd förväntan jag satte mig för att äntligen få se och uppleva denna musikal. Musiken är så mäktig och filmen är väldigt bra. Att se och höra den live... det var fantastiskt!

Öppningsscenen då operan på nytt vaknar till liv och kristallkronan sakta höjs upp i taket var nog det som påverkade mig mest. Samtidigt spelas ju titelmelodin på orgel. Varje gång jag hör detta slås jag av vilken talang som krävs för att kunna spela detta stycke.

Efter detta var jag i en annan värld. Jag var på operan i Paris. Jag njöt av allt det vackra och bitterljuva. Jag fascinerades. Av skådespelarnas röster. Av orkestern. Allt var på riktigt. De sjöng där och då, till orkesterns musik. Vilka gåvor dessa människor har.
Även de som skapat kostymer och kulisser. Det är en konst att skapa känslan av vatten och att se hur tända kandelabrar reser sig därur. Hur i hela friden lyckas de med det? För att sen i en annan scen vara uppe på operans tak och se ut över staden.

Under ca två timmar satt jag och bara njöt med varenda fiber i min kropp. Att höra musiken eller se filmen, kommer aldrig mer vara detsamma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar