renata!

Två gånger per år har kyrkan generalkonferens. Detta är en konferens som sänds live från Salt Lake City till medlemmar över hela världen. I våras hade jag förmånen att vara där. På plats. I konferenscentret. Tillsammans med 21000 personer. Det var så speciellt. Och i helgen som var (alltså förra helgen) blev jag påmind om en av de erfarenheter som gjorde detta så speciellt.

Denna konferens är uppdelad i fem olika möten, varav jag gick på fyra. Innan det andra mötet började satt jag och min syster R och pratade om ditten och datten. Framför oss vänder sig en kvinna om och säger: "Talar ni svenska?" Det visar sig att hon, Renata, kommer från Tjeckien, men har varit gift med en svensk man och bott i Sverige ett antal år. Efter att hon flyttat tillbaka till Tjeckien kom hon i kontakt med kyrkan och var nu på generalkonferensen med en väninna. Ibland är världen så liten.
Men detta är inte allt. Då mötet började kunde Renata och hennes väninna inte få mötet översatt till tjeckiska. Deras engelska var lite knackig och de hade svårt att förstå och göra sig förstådda. Då hade jag och R möjlighet att hjälpa till. Renata kunde prata med oss och vi kunde prata med de ansvariga för översättningen. Allt var frid och fröjd och det kändes gott att kunna hjälpa någon annan.

Än en gång....detta var inte allt. Vi träffade på varann de nästkommande två mötena också. Utan att ha letat efter varandra sågs vi igen...bland alla dess 21000. Vi fick möjlighet att ta kort och byta adresser.
Detta är en av de coolaste erfarenheter jag hade under mina två veckor i USA i våras.

Nu  kommer vi till lördag för en vecka sen. Jag är i templet tillsammans med mina flickor i Unga Kvinnor och några av mina närmaste vänner.  Ja, tror ni inte Renata också är där. Hon är i Sverige för att träffa sin makes familj och passar på att gå till templet. Det känns så bra att träffa henne igen. Att vara i templet med henne. Att skratta. Att prata. Att kramas. Att än mer fördjupa vår vänskap. Livet är härligt!!