jesusbarnet!

Detta är en julkrubba som jag älskar. Den finns hemma hos mamma och pappa. På bästa platsen, i det finaste rummet. Jag tycker att den förmedlar en speciell känsla. 

Vördnad. 

Stillhet. 

Förundran. 

Tillbedjan.

Jag tycker om att Jesusbarnet är i Marias famn. Jag tycker om att det finns vita OCH svarta får. Jag tycker om hur mamma har krubban på en plats som gör att man ser den, tydligt. Att den på så sätt påminner om vad det är vi firar. Vad julen handlar om. 

Men allra mest tycker jag om det som inte hör till krubban egentligen. Det är den där lilla ängeln längst till vänster i bild. Det är den som gör krubban personlig för mig. 

Jag tänker på denna heliga stund så Frälsaren föddes hit till jorden som ett spädbarn. Stjärnor strålade allt vad de kunde. Herdar och vise män föll på knä vid krubban. Änglakörer sjöng om glädje och frid på jorden. Ja, legender berättar om att också djuren och naturen firade Frälsarens födelse. 

Jag ser mig själv som den där ängeln, lite i utkanten av händelsernas centrum. Jag vill också fira att Jesusbarnet har fötts. Jag vill också knäfalla vid krubban. Jag har plockat en liten blombukett som jag håller bakom ryggen....men jag väntar lite. De finns de som förtjänar att möta Honom mer än jag. De finns de som behöver Honom mer än jag. Jag vill inte ta någon annans plats. Jag vill inte orsaka att någon missar tillfället. Och är jag verkligen så bra att jag kan se Honom i ögonen?

Man kan tro att det är en dålig plats, att vara lite vid sidan, men för mig passar den bra. Jag sträcker mig lite extra för att få en glimt och jag njuter av allt det jag ser och av allt det jag känner. För även om jag inte är precis bredvid Honom känner jag av den frid som råder denna stund. 

Jag är där. Och vet ni, jag tror Han vet det!

mössa!

Ända sen jag var liten har pappa alltid haft samma mössa. Ja, inte till vardags, men då han är ute då det är kallt. När han skottar snö, typ. Det är mamma som har stickat den. Jag har alltid tyckt den är så fin. Speciellt tofsen.

Ni ser ju. Superfin!

Sen började mamma sticka igen och denna mössa hamnade hos fler i familjen. Ja, inte just denna, men liknande. Alla i olika färger som passade bäraren.
Förra julen fick jag äntligen min egen. Med matchande vantar och sockar till. Vet ni, det var som att vara barn igen då jag öppnade kartongen. De var så fina och de åkte på direkt. Men mössan, den var finast! En alldeles egen mammastickad pappamössa. Wohoooo!!!

pynt!

I gårdagens inlägg skrev jag om adventsljusstakarna som står i de flesta fönster denna tid på året.
Advent betyder ankomst och det är Jesu ankomst det handlar om. Vi väntar på Hans ankomst. För att påminna oss om detta, vad julen verkligen handlar om, kan man ställa fram en julkrubba eller två. Det gör jag.
Det gör min mamma också.

Adventsljusstake och julkrubba....Varför inte kombinera dem?

Det är väl bäst att tillägga att det var väl inte riktigt såhär det såg ut innan syskonbarnen kom in i lekrummet. Nu har detta nyskapande arrangemang skett två veckor i rad. Antagligen tycker de att det ser bättre ut. Vad tycker ni?

ljus!

En av de bästa sakerna med december är att ställa fram adventsljusstakarna. De som står i fönstret. Ljuset som kommer från dem har ett alldeles eget sken. Ett sken som hör julen till. Då jag var liten brukade jag titta in i deras lampor och kisa. Det blir som strålande stjärnor. Pröva!

Dessa adventsljusstakar banar väg för den än mer magiska ljuset. Hemma gick vi barn och la oss efter en julskinkemacka och lite julmust. Jag upplevde huset ganska rörigt och var precis som Lisa i Bullerbyn lite orolig för hur mamma och pappa skulle hinna allt. Och jag trodde aldrig att jag skulle kunna somna. Såklart somnade jag och mina syskon, ja, mina föräldrar somnade också, men antagligen mycket senare.

Åh, att vakna till ett pyntat hem tidigt på julaftonsmorgon. Allt var iordningställt och allt var sådär fint som det bara är på julen. Men finast var granen. Då jag gått och lagt mig stod den grön och naken. Nu hade den förvandlats till husets finaste plats med sitt pynt och glitter. Och så ljusen. Julgransljusen. Dessa små lampor gömda bland barriga grenar, men strålande med det där alldeles speciella ljuset. Om jag ändå kunde få krypa in och sitta på en liten grankvist, bara för en liten stund, och vara alldeles omringad av detta ljus.

Att vara vuxen innebär att man inte riktigt önskar att få bo i en gran, men varje jul kommer barndomens känslan tillbaka. Dessa små glödlampor är en viktig del i min allra bästa jul!

dagens temperatur!

Min egen: Lite högre än vanligt.
Inomhus: Helt okej.
Utomhus: Ser inte alls mysigt ut.

Önskar att utetemperaturen var som innetemperaturen.

Jag är så tacksam för att jag har en lägenhet med värme och skydd mot regn och blåst som härjar därute.

glädje!

Just sann glädje kan vara svårt att fånga på bild, men jag har en bild som verkligen visar sann, ärlig, oförställd glädje. 

Den är tagen då vi öppnar julklappar en jul för runt tjugo år sen. Det är min storasyster som fått en julklapp av min farmor och farfar. Det hon får är en porslinstallrik som man ska sätta på väggen, som pynt. Farmor har själv målat den. Motivet är en fågel. Såhär glad blir man då!

Den här bilden ger mig glädje varje gång jag ser den! Becca, jag älskar dig så!!

röd!

Förkylningstider. 

Hosta.

Snuva.

Fryser.

Virar in mig i min röda pläd.

Livet känns med ens lite bättre.

Varmare.

julfilm!

En julfilm är en sort för sig, men som kan delas upp i två typer. Den fina och den där urtypiska.
Vi börjar med den urtypiska. Det här är en film som såklart utspelar sig under julhögtiden. Oftast är det snö och en hel massa med julpynt i. Girlanger, kransar, halsdukar och julstjärnor. Historien har gärna en romantisk del och finns det med en hund blir det ännu bättre. Den slutar alltid lyckligt. Tjejen får killen. Familjen förenas precis lagom till julmiddagen. någon sitter vid pianot och de andra sjunger en klassisk julsång.
Det är inte alltid så att denna film har ett jättebra manus eller fantastiska skådespelare, men ändå njuter jag av att titta. Jag liksom gottar mig i allt det där som ska finnas i en urtypisk julfilm och blir glad då jag hittar en jag inte sett förut. En film jag gärna ser varje år (tillsammans med två lika beroende av denna typ av julfilm som jag) är Twelve men of Christmas. Den har det mesta.

Den fina julfilmen framkallar nästan alltid tårar. Det är en film som fångar den där speciella känslan som jag bara har på julen. Magin. Ofta är det en film som jag återkommer till. Som är en del av jultraditionen på samma sätt som julgranen. Den innehåller gärna fin musik som ger mig gåshud när jag hör den.
Ända sen vi fick en video har vi varje jul tittat på Musse Piggs Julafton. En variant på Dickens julsaga. Underbar film! Underbara minnen!

Min absoluta favorit, julfilmernas julfilm, är filmen som handlar om vad vi faktiskt firar. Att Jesus föddes hit till jorden, i Betlehem, som ett litet barn. Vägen till Betlehem (The Nativity story) är en underbar filmatisering av julevangeliet. Julsånger, minnen och hjärtknipande scener i all ära. Julen skulle inte finnas om inte Jesus föddes. Vad jag är tacksam att Han gjorde det. Vad jag är tacksam för att jag får fira jul varje år och än mer fokusera på min Frälsare.

bäst idag!

Barn är bland det bästa jag vet!
I kyrkan idag var det åtta bebisar. Alla födda i år. Jag visste ärligt talat inte vart jag skulle titta. Lägg sen till alla andra barn, som är lite äldre, men inte alls mindre söta. Man blir liksom glad över att få ett hej och ett leende av en 1,5-åring.

Jag har fyra syskonbarn som bor här i stan. Vi åt familjemiddag hos mamma och pappa. Jag gick hem tillsammans med 5-åringen och fick en inblick i hans tankar och känslor. Jag fick hålla hans hand. En varm hand.
Väl hemma fick jag en stund med 2-åringen i knät. En 2-åring som plötsligt blivit väldigt stor då han alldeles nyss blivit storebror.
Jag följde, med intresse, 7-åringens ihärdiga försök att själv dela på köttet med kniv och gaffel. Han ville absolut inte ha hjälp och skam den som ger sig. Han lyckades tillslut!
Under hela middagen njöt jag av mina brorsöners "tjatter". Ibland lockar de till skratt. Ibland får jag mig en tankeställare. Men alltid känner jag en sån stor kärlek till dem.

Ja, och så var det nummer fyra. Den nyaste i skaran. En flicka! Hon sover mest, men vad hon är fin! Jag har inget flicksyskonbarn sen tidigare, så denna lilla prinsessa är lite extra speciell. En ny liten människa som nyss kommit från himlen alldeles ren och oskyldig, men full av kunskap. Att få hålla henne i min famn är det bästa idag!

fånga december!

Nu är det bara en månad kvar av detta 2013 och det är inte vilken månad som helst. December! En av de bästa. Månaden fylld av julen och dess anda. Vi människor är lite extra trevliga och det lyser lite extra i allas ögon.
Hemma är det adventsfint och julmusikslistan spelas varje dag. Jag tycker verkligen om julen och att dela den med de jag älskar. Både familj och vänner.

Det finns en nackdel, tyvärr. Alltför ofta flyger december förbi och jag hinner inte riktigt stanna upp och njuta. Dagarna liksom bara går.
I år ska jag försöka ändra på det. Jag har hittat denna utmaning på nätet och försvenskat den lite. Man ska föreviga något specifikt för just den dagen, förslagsvis med ett fotografi eller en text på en blogg. Jag ska försöka med båda. Häng på om ni vill!

Fånga december!

1 december: Bäst idag
2 december: Julfilm
3 december: Röd
4 december: Glädje
5 december: Dagens temperatur
6 december: Shopping
7 december: Ljus
8 december: Pynt
9 december: Julbok
10 december: Inslagspapper
11 december: Grön
12 december: Något vackert
13 december: Pepparkakor
14 december: Utebelysning
15 december: Julsång
16 december: Mössa
17 december: Stjärna
18 december: Frid
19 december: Familj
20 december: Tradition
21 december: Julklappar
22 december: Jesusbarnet
23 december: Da'n före doppareda'n
24 december: Julmorgon
25 december: Tacksam
26 december: Julgran
27 december: Kväll
28 december: Dagens ord
29 december: Vantar
30 december: Vinter
31 december: Nystart

(På instagram heter jag bellaslycka och #fånga december är hashtagen.)

livet, ingen dans....eller?

Ett steg fram. Två steg bak. Livet är så svårt ibland. 

Men så fick jag ett meddelande från en av mina systrar. Det satte det hela i ett helt annat perspektiv.

När det här är över kommer jag vara grym på att dansa cha-cha. Håll i er!!!

nya tag!

Det har varit mörkt ett tag. Här på bloggen och i mitt liv. Men det har börjat ljusna så smått under årets sommarmånader. Nu är hösten på ingång och livet känns bättre. Så pass mycket bättre att det känns som en nystart. Gamla vanor har klippts bort och nya står för dörren. Jag tror jag är redo att öppna.

lycka är Gunnar!

Jag satt framför datorn och hamnade på min egen blogg. Läste några inlägg och jag insåg hur jag saknar att faktiskt se allt det där underbara omkring mig OCH dela det med vem det än är som läser min blogg.
För även om många dagar har varit svarta de senaste två månaderna, så har jag upplevt lycka. Små lyckor och jättestora lyckor.

Den största är att jag blivit moster igen!!!
Min yngsta lillasyster, ganska mycket yngre än jag, och hennes man fick äntligen träffa lille Gunnar. Nio månader av väntan var över.
Såklart har jag träffat honom och jag älskar honom så. Han har sovit på mitt bröst. Han har legat i mina armar. Han har hållit hårt i mitt finger. Han har tittat rakt in i mina ögon men sina underbart vakna och blåa ögon. Ja, han har faktiskt bjudit mig på joller och leenden. Han har gjort mitt liv ljusare.

Jag slås av hur mycket jag kan älska någon, innan jag ens har träffat denna person. Och att jag sen kan älska personen i fråga ännu mer när vi väl träffas. Lägg då till alla andra personer jag redan älskar. Hur stort kan ett hjärta bli? Hur många har det plats för?
Fler, hoppas jag.

Men just nu har denna lilla krabat en extra stor plats i mitt hjärta, och vem kan klandra mig!?!

fäder!

Jag vet att det inte är Fars dag...

Jag är tacksam för alla goda pappor jag har omkring mig. Pappor till mina syskonbarn. Pappor till mina "lånebarn". Pappor som är med  fostrar trygga, goda människor. Pappor till mina vänner. Mor-och farfäder både här och på andra sidan.

Jag är tacksam för att jag har en önskan att någon gång träffa en man som kan vara en kärleksfull pappa till våra barn.

Jag är så tacksam för att jag har en egen pappa. En pappa som tagit hand om mig, mina syskon och min mamma. En pappa som har hjälp mig att växa till den jag är idag. En pappa som har givit mig kärlek.

Men allra mest är jag tacksam för att jag vet att jag en himmels pappa. Att jag vet att jag är en dotter till Gud. Att jag i mig har en gudomlig potential som ingen, INGEN, kan ta ifrån mig och att denna potential är ett arv från Honom. Min himmelske Fader.

Tacksam!

nya ord!

En av anledningarna till att jag älskar att jobba med barn är deras outtömliga fantasi. Jag får höra historier om krokodilen i sjön bakom huset. Om hur mamma ska till frisören och klippa sig så håret blir så långt att det går ner till fötterna. Om hur tomten bor och vilka som bor med honom.
Det är en fröjd att bli inbjuden till deras värld. För det mesta....

Barnen vill ju så gärna säga rätt saker också. De barn jag har hand om är mellan två och sex år. En ålder då de utforskar språket i olika faser. Att hitta rätt ord. Att kunna böja det så det blir grammatiskt rätt. Att använda det på rätt ställe. Men är det så att de inte hittar rätt ord eller rätt form, ja, då är det ju bara att hitta på ett nytt ord....eller chansa på ett ord som låter ungefär likadant.

Här kommer några exempel som lyst upp:

När vi lägger pärlplattor eller gör halsband, då PÄRLAR vi.
Då man vill jobba med sin väv, då vill man VÄVA. (Inte ett nytt ord, men jag måste grunda lite)
Att jobba med play doh lera, är att DEGA. (Inte ett jättefan av ordet)
Ska man sy en duk, ja då kan man DUKA.

Om man inte gör som man ska vid matbordet, ja då är man inte BORDSSKICKLIG.

Luciasångerna är kanske lite svåra för en fyraåring så han sjunger glatt;
Staffan var en TALLEGREN, eller
BjällerCLOWN, BjällerCLOWN.

Det piraterna har för sitt öga är en ÖDLAPP eller ÖGLAPP

Sist men inte minst så kan man åka på semester till Thailand, eller som vår nyblivna treåring säger HAJLAND.

Ja, fantasin är det ju inget fel på!!

konståkning!

Jag är absolut ingen sportfåne. Jo visst, blir det lite sport när det är OS eller fotbolls-EM/VM. Mer än så blir det inte.
Men det finns en sport jag verkligen följer. Som får mig att sitta klistrad framför tv:n. Nåja, datorn numera.

Konståkning!! Jag fullkomligen älskar det. Det är verkligen en konst. Jag fylls av förundran varje gång då jag ser vad dessa atleter kan göra på isen. Och göra det vackert och njutbart!

Jag hade en dröm att uppleva detta live och 2008 fick jag möjligheten. VM i Göteborg. Numera när jag sitter hemma och tittar, minns jag. Härliga minnen!

Detta är en sån vecka. Det är EM. Vad jag njuter!!

konsert!

Idag har jag varit på konsert. Arméns musikkår. Fantastiskt! Det är något visst med att sitta och lyssna på musik som spelas där och då. Att se dirigentens rörelser och hur orkestern följer. Idag fick jag se detta på första parkett. Jag och min syster satt verkligen på första raden och såg....många ben. Både på människor och stolar.

Det fick mig att tänka på en annan konsert jag var på. Jag och min kompis satte oss längst fram. Det var jag som föreslog det... "Äh, vi kan väl sitta längst fram. Det är ändå ingen som ser oss där." Jag menade att de på scenen inte såg oss. Det gjorde de. Det tog inte många sekunder innan artisterna tittade rätt på oss. Det var som om man hade dem i knät. Jag hade ingen aning om vart jag skulle titta.
Inte blev det lättare då en kärleksballad blev sjungen just till mig. Då försökte jag faktiskt gömma mig bakom programmet. Tyvärr, kan man inte göra det. Inte när man sitter på första raden.

Hjälp, vilken upplevelse det var. Men vi skrattade gott iallafall!!

Idag var det inte så illa. De som uppträdde idag tittade på sina noter och på sin dirigent. Jag behövde inte gömma mig bakom programmet utan kunde sitta och njuta. Njuta av underbart framförd musik!

nytt år!

Man kan knappt tro det, men det är sant. Det är ett nytt år. Ett nytt år med nya möjligheter!

Jag brukar inte vara den som lovar en massa inför det nya året. Det är så lätt att göra någon besviken då. Speciellt mig själv. Men i år blev det lite annorlunda. Jag har inte varit riktigt nöjd med 2012 av flera olika anledningar, så den senaste veckan har mina tankar snurrat kring hur jag ska kunna göra 2013 mycket bättre.
Ja, jag vet, kanske borde jag ha funderat på detta INNAN nyåret, men nu blev det inte så. Och vem har sagt att man måste börja exakt den 1 januari??!!
JAG behövde en vecka av tankar hit och dit. Lite samtal med familj och vänner. Besök i templet i Stockholm. Bön. Lite sunt förnuft och massor av mod!
Modet behöver jag för jag mår allra bäst av att allt rullar på som vanligt. Då krävs det mod att göra förändringar. Men jag har börjat!

Jag tänker inte skriva ner mina mål här, för jag är inte riktigt redo att dela dem med världen. Men det viktiga är att jag har skrivit ner dem. På en annan plats. Bara för mig. Med förhoppning att 2013 ska bli ett bra år!

Jag önskar er ett gott nytt 2013!!! (Såhär en vecka in på året....)