nattning!

Söndagskvällen har ägnats åt lite kvalitetstid med mina två äldsta brorsöner (A 5 år och V 3 år). Vi har suttit tätt, tätt och kollat klipp på datorn och sedan spelat spel tillsammans. Det är en fröjd att få dela deras tankar och funderingar. Och att känna hur de tycker om att vara nära. Hur de trivs tillsammans med mig.

Efter detta var det dags att sova och jag fick den stora äran. Det är viktigt med bön och sång, i rätt ordning. Sen lite småprat från en nyfiken och frågvis A, men han tystnar fort. V däremot vill inte sova. Han ligger och viskar tyst för sig själv om allt mellan himmel och jord och vrider sig hit och dit. Då och då ser han till att hålla min hand. Vissa stunder ligger han långt ifrån mig. Andra, kryper han tätt intill och ger mig en hård kram.
Jag tycker om det, men vill mest att han ska somna. Just då vänder han sig mot mig. Tittar på mig och viskar; Bella, du är min kompis!

Hur mycket kärlek kan ett hjärta innehålla?

mormor!

Min mormor är vacker. Och vet ni, när man lär känna henne blir hon ännu vackrare. Jag vet att jag är lite partisk, men jag ser så många människor som älskar henne. Som bryr sig om henne. Som ser upp till henne. 

Min mormor har otrolig koll på läget. Hon känner väldigt många människor och bryr sig om ännu fler. Jag vet flera som kallar henne mormor, fast de faktiskt inte är släkt. 

Min mormor är en riktig bullmormor. Som dotter till en bagare snappade hon upp lite. Hennes bullar är lite av kittet som håller oss kusiner samman. När vi säger mormors bullar vet vi alla precis vad vi menar. En gång i tiden bildades en bullmaffia till hennes ära. Det var möten med bullätande och...ja, det var mest det.

Min mormor är kär. Hon är så kär i morfar. Han dog 1969 och det var tio år innan jag föddes. Ändå kan jag se hennes stora kärlek till sin älskade Gösta. Det har jag alltid gjort. Mormors ögon får ett annat ljus då hon talar om morfar. Det gör mig lycklig!

Min mormor har en speciell röst. Jag älskar att höra henne läsa. Allt från barndomens sagor om Bortbytingen till recitation av fina dikter till studier ur heliga skrifter.

Min mormor älskar sin familj. Många gånger har hon sagt: "Jag är så rik." Det är hon. Nej, inte på pengar. På efterkommande. Hon har fem barn, 36 barnbarn och över femtio barnbarnsbarn. Och fler blir det. 

Jag är så tacksam över att vara ett av hennes barnbarn. Tacksam för hennes stora exempel. Tacksam för hennes omsorg. Tacksam för hennes kärlek. Tacksam för det arv jag fått från henne, genom min mamma. 

Min mormor har så mycket mer jag beundrar och älskar, men lite vill jag ha kvar för mig själv. 

Idag fyllde min älskade mormor 90 år!! När jag nå'n gång fyller 90 hoppas jag ha en liten uns av allt det där fantastiska som min mormor har. För en bättre mormor finns inte...inte för mig iallafall!!!!

perspektiv!

Bakom molnen är himlen alltid blå!

Försöker fokusera på det...

arbete!

Tänk dig att vara ute på promenad. Solen skiner från en klarblå himmel. Luften är hög och klar. Det doftar av höstens alla dofter. Då och då singlar ett gult höstlöv ner. Målet är en underbart blå sjö. Där, på en båtbrygga, sätter du dig och vilar. Äter ett underbart, rött, svenskt äpple. Vågorna skvalpar mot de rundade stenarna på stranden. Solen värmer.

 

Lägg till nio härligt, nyfikna och levnadsglada barn med mössorna på sne.  Och två kollegor. (Vad jag tycker om dem kan ni läsa här.) Ja, det är mitt jobb när det är som bäst. Tänk att detta får jag betalt för!

PS; Bilden har jag snott av kollegan J. Hoppas det är okej!?!

underbar bild!

 

Jag älskar denna bild. Först la jag märke till paret. Det är inte ofta man ser två äldre människor som går hand i hand. Det tycker jag är urgulligt. Att de gör det. Men det är inte det som gör denna bild så speciell....kolla påsen mannen håller i! Värsta rock'n roll påsen ju! Så coolt! Rock on!!

förgätmigej!

I helgen har kyrkans ledare talat till oss. Det är alltid speciellt. Jag får alltid nya tankar och råd hur jag kan korrigera min kurs för att kunna gå framåt. Och inte blev jag besviken denna gång heller.

Jag vet att det bland er, mina läsare, finns de som inte delar min tro och min livsstil. Men jag vill ändå dela med mig av tankar från en av dessa ledare, Deiter F Uchtdorf. Han talade om den enkla, lilla blomman förgätmigej som en metafor.

 

Dess fem kronblad kan påminna oss om fem saker vi aldrig borde glömma. (Fritt tolkat av mig):

# Att vara tålmodiga med dig själv.

# Skillnaden på bra prioriteringar och dåliga prioriteringar.

# Att vara lycklig NU.

# Varför. Varför gör jag det jag gör? Vad är syftet? Vad är mitt mål?

# Att Du är älskad!!!

Vet ni vad? Jag vet att om följer dessa råd kommer vi bli lyckligare!!

(Vill ni själva lyssna på hans råd, kolla här http://www.youtube.com/watch?v=GMJTrAL-XLY )

jag gjorde det!

Jag vet att jag varit lite dålig på att uppdatera i bloggen....för här kommer ännu ett inlägg om något som hände förra veckan. I fredags för en vecka sen, för att vara exakt.

För att hänga med bör ni läsa detta. För just denna fredag fick jag på nytt chansen och jag tog den. Jag var på väg hem från jobbet. Lite stressad men nöjd med veckan som varit. Då kommer mannen med hunden. Vi möts med ett leende och inget mer. Det hade varit så lätt att bara cykla vidare och säga till mig själv att det kommer fler chanser. Så lätt. Men jag tog mig i kragen, vände cykeln och tog ett stort kliv ur min egen "comfort zone".

Jag berättade precis det jag ville ha sagt. Jag måste säga att han ser ännu trevligare ut på nära håll. Han har sånna där fina ögon med skrattrynkor. Det sa jag också. Han verkade väldigt förvånad, men smickrad och sa tack.

Jag inser att detta kan te sig lite märkligt. Att jag faktiskt gjorde det. Men tro mig, det kändes så bra. Att göra någon glad. Att utmana mig själv. Att sträcka mig utåt. Och sakta men säkert kommer det bli lättare och lättare.