söndag 3 juni 2012

åtta år!

Ibland flyger bara tiden förbi. Tänk att det har gått åtta år. I åtta år, på dagen, har jag bott i den lägenhet som blivit mitt hem. Jag kommer ihåg första gången jag var inne i den. Det var som om den var min redan då. Det liksom kändes i hela kroppen att vi hörde ihop.

Den där första tiden då jag fixade och donade i det som skulle bli mitt hem, den saknar jag ibland. Första dagen var jag uppe tills jag inte kunde se något längre. (Lampor hade jag inga än.) Sakta men säkert förvandlades den tomma lägenheten till min fristad. En plats som var och är min.

Denna lägenhet har givit mig många möjligheter till arbete som hjälpt mig igenom det mesta. Tänk vad bra man kan må av att slipa, måla, sy & diverse annat fixande.

Dessa väggar har hört mig sjunga. De har sett mig dansa. De har känt mina bedrövelser och sorger. De har styrkt mig i svaga stunder. De har hört mig samtala med familj och vänner till sent på natten. De har vibrerat av många skratt. De har sett mig i mina värsta stunder, men också i många av mina bästa. De har sett mig förändras och utvecklas.

 Jag hoppas att de som kommer innanför dessa väggar känner lite av det jag känner. Känner av den harmoni jag  känner här. Känner att här känns det bra att vara. Här är det en god känsla.

Den dag det blir dags att flytta kommer vara lite sorglig. För jag kommer behöva lämna en liten del av min själ. Den del jag lagt ner på mitt hem.

1 kommentar: