romantik!

Idag har jag tittat på Anne på Grönkulla. En serie som alltid får mig att känna så mycket. Jag vet inte hur gammal jag var när jag såg den för första gången. Kanske tolv. Sen dess har jag sett den åtskilliga gånger och det kommer bli fler. Jag kan se den hur många gånger som helst. Fast oftast blir det spolvarianten, då jag bara ser delarna med Gilbert.

Jag kan faktiskt säga att jag vuxit upp med Anne Shirley. Jag har drömt mig bort till en tid då de hade fantastiska kläder, ljuva frisyrer och underbar natur. Då livet var lite mer romantiskt och okomplicerat. Jag kände igen mig i Annes vilda fantasi och hennes kärlek för det vackra. För mig hör försommaren och Anne ihop. Ljusa kvällar, blommor och de alltid närvarande drömmarna. 

Men framför allt har jag njutit av romantiken. Anne och Gilbert. Gilbert och Anne. Vissa delar får mina tår att krulla sig. Andra får mig att känna lite ilska över att Anne inte inser hur lyckligt lottad hon är, trots att jag vet att de får varandra på slutet. 

Jag minns mina egna kvällspromenader bakom ålderdomshemmet, längs med en liten bäck. Koltrastens sång och blommornas doft. Då drömde jag om att en liknande kväll promenera med min alldeles egna Gilbert. Bara han och jag och vår gemensamma framtid.

Åh, att bli friad till, på en bro!

Gilbert: It'll be three years before I finish medical school. Even then there won't be any diamond sunbursts or marble halls.

Anne: I don't want diamond sunburst, or marble halls. I just want you.