Att ha ett fint inslaget paket i handen. Från någon som älskar mig. Som jag älskar tillbaka. Veta att denna person, eller dessa personer, har lagt ner tid och energi på just min julklapp/present. Sen att inte veta vad det innehåller. Förväntan. Ja, precis innan jag öppnar paketet....det är den bästa stunden.
Jag har fått ganska många julklappar genom åren. Många har fallit i glömska, men andra minns jag väl. En av de bästa julklappar jag fått, fick jag tillsammans med min storasyster. Jag var fem år och hade en rosa morgonrock. Delar av julklappen var nedpackade i gamla köksgerådkartonger. Jag trodde att tomte hade givit fel. De skulle ju till mamma. I dem låg det små möbler och dockor. Vid sidan av vår soffa, under en filt, stod ett så fint dockhus.
Detta hade mamma och pappa pysslat ihop, målat och tapetserat. Möblerna var ihopsatta och målade. Det var dynor i soffgruppen i finrummet. Fina sängkläder i sängar och i vaggan. Ljusstakar, tavlor och köksskåp hängde på väggarna. I badrummet var det toalett, badkar, potta och handfat i porslin.
Huset beboddes av en liten familj med mamma, pappa och två flickor. En lite större i blå klänning och en mindre som sov i vaggan.
Vad vi lekte med detta dockhus. Jag önskade flera gånger att jag kunde få bo i detta hus. För mig var det det finaste jag sett.
Nu har huset fått flytta hem till mig. Nyrenoverat av en kär lillasyster. Jag blir så lycklig när jag ser det. Jag minns fortfarande den där julen då vi fick det. Men tror att jag är ännu gladare för det idag. Nu kan jag känna tacksamhet och förundran över det arbete som mina föräldrar la ner på denna julklapp. Tack mamma och pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar