Jag älskar att ha gran. Doften. Pyntet. Och det där speciella ljuset som kommer från ljusslingan. Först när granen är på plats kan det bli jul på riktigt.
Jag tycker om legenden om den första julgranen. Det var natten då Kristus föddes. Alla levande, djur, människor och växter, kom till stallet för att hedra den nyfödde kungen. Olivträdet bar fram dess frukt. Koltrasten sjöng en sång. Spindeln spann ett vacker nät. Men den lilla granen hade inget att ge. Den var liten och väldigt trött efter den långa färden till stallet så den hamnade snart längst bak av alla och kunde inte ens se Jesusbarnet.
Då fick en ängel syn på granen och såg dess sorg över att inte få hylla Jesus. Ängeln tog då en handfull med stjärnor och strödde ut dem över granens grenar, så den glimmade vackert i mörkret. På så sätt hyllade den lilla granen den nyfödde Jesus.
Visst är det så, att när en gran lyser i ett annars mörkt rum, att det ser ut som det är stjärnor som strålar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar