julklappar!

Jag älskar verkligen att ge julklappar. Idag överraskade jag mina kollegor, och vet ni, jag tror jag var den som blev gladast!

funderingar!

Jag hade goda intentioner i början av månaden. Jag skulle göra så mycket gott för människor omkring mig. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Och vet ni, det är svårt att skriva ner det jag gör som är bra. Det känns som om jag skryter om hur bra jag är. Kanske är det bra terapi för mig, men jag vet inte.

Jag har funderat mycket på mina högt uppsatta mål för december. Det var ett bra mål, för det har fått mig att lägga märke till fler goda handlingar omkring mig. Varje kväll har jag tänkt över hur min dag sett ut. Vad jag har gjort för någon annan OCH vad jag har sett andra göra.

Vet ni vad jag har upptäckt?! Att vi gör mer än vi tror. Det är bara det där lilla. Att le mot någon. Att säga tack. Att hålla upp dörren. Att hjälpa ett barn få på sig kläder. Att duka. Att skicka ett sms eller ett meddelande på facebook. Att skicka en grattishälsning. Att ta hand om ett barn.
Det finns så många olika sätt, och inget är bättre än det andra. Men de alla får en att känna gott!

För det var en god känsla jag fick då jag avlastade en mamma genom att "låna" hennes barn och fick ett genuint barnleende som tack!

Jag kände mig lycklig!

en bra dag!

Vilken dag!

På jobbet har vi bakat pepparkakor, pyntat granen, haft adventssamling och födelsedagskalas.

Någon jag tycker om fyller år.

Någon annan jag tycker om har förlovat sig.

En av mina älskade systrar har fått körkort.

Jag har hjälpt till att komponera julklappen till en av mina älskade bröder som är missionär i Finland.

Ja, och så fick jag förmånen att hjälpa en dam på IcaMaxi.

Det har varit en bra dag!!

ringar på vattnet!

Tänk vad en god handling kan göra!

Jag vill så gärna vara en person som ser möjligheter att tjäna mina medmänniskor. Som ser möjligheter att hjälpa.
Jag vill också vara en sådan person som lägger märke till när detta sker omkring mig, En som samlar på sig små ögonblick av perfektion!

att älska!

Mitt liv är fyllt av människor som jag älskar. För det mesta är det underbart och fyllt av en massa glädjeämnen. En del är självklara, andra är lite speciella. Egna, interna, små glädjeämnen som bara just vi två förstår. 

Men att älska någon kan också vara förenat med smärta och gråt. Som att se när de lider på något sätt. Psykiskt eller fysiskt. När man så gärna vill hjälpa, men inte kan. Den där maktlösheten. Den är svår. Jag kan tänka mig att den är ännu värre om man är förälder. 

Ikväll har jag bett för någon jag älskar. Någon som behövde det extra ikväll!

njut!

Idag tänker jag ge er läsare en gåva. Lyssna. Titta. Njut!

Själv får jag gåshud varje gång!!!

telefonsamtal!

Förlåt för missat bloggande igår. Det var en sån dag. Men jag hjälpte min mamma litegrann iallafall.

Idag är det andra advent och som alltid på söndagar har jag varit i kyrkan och njutit av att vara där. Jag tycker om att samtala med goda vänner. Jag tycker om att se så mycket vackert. Föräldrar som tar hand om sina barn. Någon som hjälper en av de äldre i församlingen. Glada ansikten. En tröstande arm som läggs runt någon som inte är riktigt glad. Komplimanger!

Efter kyrkan fortsatte "rutinen" med en typisk söndagsmiddag med delar av familjen. Mycket prat, god mat och skratt. Mina tre brorsöner livar upp det mesta. Sen har jag njutit av goda ledares tankar om julen och underbar musik!

Väl hemma, funderade jag på vad jag skulle blogga om. Jag hade tänkt säga god morgon till alla jag mötte på väg till kyrkan idag, men eftersom jag var lite sen (ganska vanligt) och det var lite kallt, tog jag bussen. Nej, jag sa inte god morgon till alla på bussen...

Jag är ingen telefonmänniska, men ikväll tog jag tag i mig själv och ringde någon jag inte träffat på flera år. Hon började som en vän till en vän, som sen blev någon jag tänker på som vän. Nu bor vi i samma stad och från och med ikväll så vet hon om det. Hon har mitt nummer. Hon vet att jag finns här om det skulle vara något hon behöver. Vet ni, det känns så bra!

tack!

I mitt dagliga liv omringas jag av diverse personer som på något sätt gör mig en tjänst. Inte så att de alltid tänker på det. Det sker liksom på rutin.

Idag har jag fokuserat på att säga tack till dessa. För visst är det väl så att allt blir så mycket trevligare då man säger tack?! Ett uppriktigt tack kan förändra en hel dag! Ett uppriktigt tack, ögonkontakt och ett leende! Pröva själva!!

Jag tror också att Gud skulle uppskatta våra tack! För vi (iallafall jag) har så mycket omkring oss att vara tacksam för och jag lever med den tron att det är Han som har givit mig allt. Så ikväll i min bön ska jag bara tacka. Tack för allt jag har. Tacka för allt Han har givit mig.

Ni kan pröva det också!!

gåva till mig själv!

Jag vet att jag ska försöka göra något gott för någon annan varje dag fram till jul. Idag har det varit svårt. Efter jobbet var jag helt slut och man kan ju inte gå och lägga sig hur tidigt som helst.

Så idag, kära vänner, har jag varit snäll mot mig själv. Jag lät mig stanna upp, sätta mig tillrätta och bara vara. Inga måsten. Inga krav. Bara jag och tystnaden.

Om jag fick önska er något, så är det just stunder då ni kan tillbringa tid med er själva, men också med de ni älskar. Glöm vardagsbestyr och att göra-listor. Dessa saker finns kvar. (Och det går att fira jul även om man inte har dammat alla lister eller inte har bakat sju sorters kakor..!)

Stanna upp. Njut av nuet. Hitta din julefrid. Den finns där. I ditt hjärta!

att ge!

Jag var hemma hos mamma och pappa en sväng idag. Ja, mest mamma, pappa var ju på jobbet. Vid middagsbordet frågade jag mig högt vad jag har gjort för bra idag. "Att ha hjälpt dig mamma är ju lite tråkigt att skriva om..." Men, mamma svarade; "För mig var det inte tråkigt!"

Mamma har ett alldeles eget rum hemma. Ett syrum. Och nu har det blivit renoverat och uppiffat. Tyvärr var det så att precis innan allt var klart var olyckan framme och mamma fick foten och halva benet inslaget i ett stort, vitt, hårt paket! Utan snören!!

Idag har jag varit hemma och hjälpt henne en bit på vägen till ett helt färdigfixat syrum. Rensat ett skåp och organiserat småplock och diverse tyger. Jag tycker det låter lite banalt när jag skriver det, men som mamma sa, för henne var det inte det. Och oavsett hur enkelt och banalt det låter, så vet jag att jag har gjort något gott idag. Något gott för någon annan. Hur stor eller liten den gåvan var kan inte JAG avgöra. Det kan bara mottagaren. Jag bara ger.

Gåvan blir inte mindre för att man ger den till någon i familjen!

Idag har jag hjälpt min mamma! (Och vad bra det känns!)

pyton!

När man är hemma sjuk och tycker lite synd om sig själv är det svårt att göra någon annan glad. Jättesvårt! Därför är det tur att man har internet. Idag har jag skickat ett mail till någon som jag tycker är bra! Ett mail som förhoppningsvis gör denna person glad!

pepparkakor!

Jag är ingen hejare på att baka. Struntar gärna i det helt och hållet. Speciellt så jag har systrar som är just hejare på att baka. Men en gång om året förvandlas jag till en husmor utan dess like.

Jag ställer mig och gör min egen pepparkaksdeg. Ingen köpdeg här inte. Förklädet är på. Ugnen är uppvärmd. Plåtarna är framställda och alla former ligger framme. Sen bakas det!! Så tunna kakor som möjligt, och gärna lite brunare än vanligt. Ja, och en del blir lite brända, men det hör till.

Igår hade vi stort pepparkaksbak hemma hos mamma och pappa. Jag vet inte alls hur många plåtar som gräddades, men det blev ganska många.
Ikväll har jag hängt en påse hemmagjorda pepparkakor på dörren till tre av mina grannar. Detta med en önskan om en glad advent! Sen ringde jag på och sprang ner för trappan. De hörde mig antagligen, men det gör inget. Jag hoppas de tyckte om min lilla adventspresent!

ny månad! nya tag!

Jag vet att jag har varit väldigt frånvarande här på bloggen i november. Jag har liksom inte haft någon lust att skriva och ärligt talat så har väl inte november varit min mest produktiva månad alls.

Men nu, gott folk, är det december. Den första, för att vara exakt. Månaden som är fylld av hemligheter, fin musik, glada människor, pyssel, ljus och en massa mer.
Dessa 24, ja kanske snarare 23, dagar före jul tänkte jag försöka sprida lite godhet omkring mig. Lite extra godhet. Även till människor jag inte känner. Jag tänkte också att ni skulle få följa mig i mina små handlingar av vänlighet.

Idag har jag skottat snö hos en underbart livsglad människa. Jag kände henne inte alls imorse, men nu känner jag henne litegrann. Det är härligt med goda möten!!

så fort, men inte alltid rätt!

Vi har en energisk femåring på jobbet. Ja, vi har flera, men just denna guldklimp till pojke är lite mer energisk än de andra barnen. Han har två hastigheter. Absolut max eller absolut ingen energi alls. Det är maxfarten vi ser mest. Det spritter i hans kropp mest hela tiden och fort går det.

Sen ett par veckor har vi ett collageprojekt framme. Barnen kan sätta sig och klippa ur något ur en tidning och klistra upp på ett gemensamt papper.

Idag valde sagda kille snabbt att "Här vill jag vara! Jag vill klippa!" Sagt och gjort. Min kollega hann knappt sätta sig innan hon fick höra; "Titta vilken cool gubbe jag klippte ut!"

Oj, det gick fort, men vad fint han klippte. Det var lite förvånande från just honom. Tyvärr gick det lite FÖR fort. Han hade inte klippt från en tidning. Han hade klippt från självaste collaget. Och detta utan att klippa sönder något annat. Vad kan man säga....vi kollegor fick oss iallafall ett gott skratt!

lyckorus efter en underbar helg!

Jag hade tänkt skriva några rader igår, men jag var såååå trött. Trött efter en underbart härlig helg! Kyrkan är ju uppdelad i olika områden och i helgen träffades vi som tillhör Göteborgsområdet. Många människor. I olika former, färger och åldrar. Några känner jag väl. Andra inte alls. Men gemenskapen var där. Det är något visst med att dela plats med så många som tror på samma sak som jag.

Ibland kan jag tycka att det är tråkigt att sitta på möten och lyssna. Jag blir lätt trött och uttråkad. Ibland har jag svårt att hänga med eller ta till mig det som sägs. Så var det inte denna helgen. Det var som om mitt hjärta och mitt sinne var vidöppet. Redo att ta emot inspiration. Redo att inhämta ny kraft.
Jag vet att det kanske låter lite flummigt, men det är svårt att verkligen sätta ord på mina innersta känslor.

Jag känner en sådan stor tacksamhet för människor som talar samma språk som mitt hjärta.

älskade, älskade systrar!

dagens komplimang!

Jag gillar verkligen att få komplimanger. Och säg den människa som inte gör det.
Speciellt gillar jag de komplimanger som kommer liksom av bara farten. De som oftast kommer från barn. Det är sann lycka att få höra av ett barn på jobbet att man har en fin tröja eller fina naglar (med nagellack),

Idag fick jag en underbar komplimang av min 4-åriga brorson. Han såg mina skor och utbrister;

"De är ascoola!"

Vad kan man säga.... Lycka!

en liten hösttanke!

När det börjar bli mörkt är det kul att vara ute.

Man kan gå på vägen och kika in i husen.

Människorna rör sig därinne, bakom glaset.

Som fiskar i akvarier.

Med lampan tänd.

Ingrid Sjöstrand

en av de bästa!

För tolv år sen befann jag mig i Norge. Jag jobbade som barnflicka där. Det var första gången jag bodde på en plats där min familj inte fanns. En helt ny plats, med helt nya människor. Jag är så tacksam för att kyrkan jag tillhör är världsomspännande. Min första söndag i Norge gick jag till min nya församling och blev väl omhändertagen. Jag minns speciellt en kvinna som kom fram och pratade med mig. Hon fick mig att känna mig extra välkommen. Hon hade en liten bebis. Ja, och en man.
Den här kvinnan skulle bli en av mina bästa vänner! En av de människor jag älskar så mycket!

Vi fick många möjligheter att vara tillsammans. Vi undervisade barnen i kyrkan och tillbringade många kvällar  ihop. Mest minns jag att det var mörkt och kallt, men vi umgicks helt säkert på varma vårkvällar också. Och så på en massa söndagar, med de härliga barnen.
Jag skulle kunna säga att vår vänskap utvecklades, men jag tror faktiskt att den där speciella vänskapen fanns där alldeles från början. Anne på Grönkulla pratar om kindred spirits. Vi var det. Vi är det. Trots våra olikheter. Trots tio års åldersskillnad. Jag tror vi var vänner innan vi kom hit till jorden. Jag kan se oss sittande på ett moln och prata.

I helgen kom hon på besök. En underbar helg. Med en underbar människa. Samtal. Tårar. Skratt. Minnen. Kärlek.
Tiden gick fort. För fort. Det var svårt att säga hej då. Då grät jag. Jag vet att Oslo inte ligger så långt borta, men tillräckligt för att vi inte ska ses så ofta.
När jag kom hem låg det ett paket bakom en av kuddarna i soffan. Min vän hade smusslat dit det, då jag inte såg. Nu har jag ett litet minne stående på stolen bredvid sängen. Forget-me-not. Inte en chans!

summering av sommaren!

I början av juni skrev jag en lista med önskningar för den kommande sommaren. Några punkter som jag ville få ut av just årets sommar. Nu är sommarens 100 dagar slut och hösten är verkligen i antågande. Nu är det dags att än en gång titta på min lista och utvärdera...

Av 14 punkter/önskningar har jag faktiskt lyckats uppfylla över hälften. Några är väl lite sådär halvuppfyllda, men jag räknar dem ändå. Ja, och så finns det några som inte alls blivit av. Man kan inte lyckas jämt. Oavsett vilket så måste jag säga att min sommar har varit fantastisk. Jag har upplevt massor. Jag har njutit. Jag har fått massor gjort. Jag ser tillbaka på de 100 dagarna med glädje.

Så visst, sommaren kanske inte har varit den bästa vädermässigt, men för mig har den varit en av de bästa!

lärodikt 8 september!

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du upplevt 100 sommardar
Och detta är den sista
När solens lopp sin ände tar
Så har du inte någon kvar
Och det kan få hjärtat att brista

MEN

Giv noga akt på var du står
Njut av hösten där du går
Det går så fort att vandra
Var glad åt tiden som du får
Lys upp och stråla mörkrets vrår
Och gör så hösten bättre för andra

en viktig årsdag i historien om mig!

Den här dagen för ett år sen avslutade jag en kamp i mitt liv. I över tio år hade jag slitit med ett problem, som inte alls är ovanligt, men lika jobbigt för det. De som känner mig vet vad det handlar om, men för er andra tänkte jag faktiskt skala bort skyddsmurarna.
Jag har en ätstörning! Så, nu var det sagt. Och jag har alltså haft den i över tio år. Men för ett par år sen ställde någon en fråga på ett sånt sätt att jag inte kunde ljuga längre. Jag erkände mitt problem för henne, men framför allt, för mig själv.
Sen rullade maskineriet igång. Jag har fått all tänkbar hjälp man kan få. Jag har blivit så väl omhändertagen. Till en början var det mest det där med att äta.... och då äta rätt mängd och tillräckligt ofta. Sen kom samtalen. Samtalen som sträckte sig längre än till just maten. För ätstörningen handlar inte så mycket om mat egentligen. Inte för mig iallafall. Det handlar om en skev självbild som man försöker kontrollera genom att kontrollera sitt matintag och sin motion.
Jag har fått söka i mitt sinnes alla djupaste vrår. Där har jag städat ut gammalt skräp som legat och tagit plats och fått möjligheter att fylla på med nya, goda tankar. Mitt hjärta har brustit flera gånger om och människor omkring mig och den tro jag har, har lappat ihop det om och om igen.

Och så, för ett år sen hade jag mitt sista samtal med en av de personer som funnits där under hela min kamp (sen jag erkände). Nu var jag klar. Redo att möta livet, på egna ben. Det var en härlig känsla, men otroligt läskig på samma gång. Skulle jag fixa det?

Ett år har alltså gått. Och det har varit ett bra år. Jag kan inte säga att allt är perfekt och att jag är helt frisk. Jag tror aldrig man riktigt blir det. Jag har fortfarande svårt att motionera. Jag kan fortfarande känna skam då jag ätit något "onyttigt". Jag har fortfarande svårt att lyssna på och läsa om alla dessa bantningstips och dieter hit och dit. Jag är inte nöjd med hur jag ser ut.
MEN jag kan säga till mig själv att detta är ätstörningen som talar. Det är inte sanning. Mitt värde sitter inte i hur jag ser ut! Det är svårt att alltid komma ihåg framför spegeln, men det blir lättare och lättare för varje dag.
Jag har fortfarande dagar då ärren i mitt hjärta värker och ibland känns det som att såren går upp på nytt, men det är okej. Det är bara att ta nya tag! Värken varar inte för evigt! Nästa år blir ännu bättre!!

Tack alla ni som gjort min kamp lite lättare. Både i det stora och i det lilla!

dag 97!

Nu är det inte många dagar som återstår av sommaren. Kvällarna blir mörkare och luften kallare. Jag gläds åt de soldagar vi har, och den värme som medföljer. Jag gläds också åt att lönnen utanför mitt köksfönstret fortfarande är rik på gröna blad. Gröna träd är alltid vackra!

Nu har jag alltså tre dagar på mig att försöka pricka av de resterande punkterna på min önskelista. Sen ska den utvärderas. Och kanske, kanske blir det så att jag sätter upp lite önskningar för hösten som kommer. För redan nu har jag bestämt att hösten ska bli minst lika bra som sommaren!

egoboost!

Tänk om vi alla kunde vara lite mer som en treåring. Jag tog kort på henne och då hon fick se resultatet sa hon:

"Vad fin jag blev!"

en kusin + en bil = kärlek!

Idag har mormors tre döttrar städat hemma hos mormor. Storstädat. Ja, iallafall köket och badrummet. Jag har också hjälpt till, men inte så mycket med just städning. Jag och en mycket kär kusin har varit ute på det ena uppdraget efter det andra. Fixa mat. Handla lite nytt till mormor. Slänga skräp. Lämna in gamla mediciner till apoteket. Åka med disk till en diskmaskin. Ja, lite smått och gått.
Det känns väldigt bra att ha hjälpt till. Men mest är jag tacksam för dagen jag haft med kusinen. Vi har samtalat. Många tankar, känslor och erfarenheter har delats. Några i butiker. Andra på en pizzeria. Vi har delat skratt på E4:an och pratat allvar på sortergården.

Jag har verkligen njutit av att spendera en dag i en bil, tillsammans med min kusin! Att samtidigt göra min mormor glad, ja, det är riktigt en stor bonus!!

solnedgång!

Magisk kväll!

tidig morgon!

Idag när klockan ringde undrade jag allvarligt vad jag tänkte när jag valde mitt yrke. Att börja jobba halv sex på morgonen kändes inte riktigt okej. Men då jag lämnade lägenheten kändes annorlunda.
Luften var varm. Himlen hade mjuka moln som var djupt blåa. Här och där skimrade det av solstrålar som trängt sig igenom molnen.
Allt var tyst och stilla, sånär som på en fågel här och där. Ja, och så haren som skuttade förbi mig i farten.

En härlig morgon helt enkelt!

lycka hängande på dörren!

Igår kväll gick jag och la mig tidigt, men somnade inte alls på direkten. Jag hajade till av att telefonen lyste och det visade sig att det ringde. Från ett okänt, men lokalt, nummer. Jag svarade. I andra änden fanns min granne. Ja, han jobbar i huset där jag bor. Klockan var tio och han skulle ge sig iväg hemåt. Men han var lite bekymrad. På min dörr hängde de en påse med blommor, och de hade hängt där ett tag under dagen.

Själv befann jag mig hemma hos mamma och pappa. Jag sov över. Detta sa jag till min goda granne. Han erbjöd sig direkt att ta in blommorna till sitt kontor och sätta dem i vatten. Han ville ju inte att någon annan skulle kunna ta dem från mig. Vilken ängel!

Idag, efter jobbet, kunde jag ringa på hans dörr och vips var jag en bukett blommor rikare. Fina blommor. Utan avsändare. Någon jag känner ville göra min dag lite ljusare. Det blev den!
Så du okände lyckospridare; Tusen tack för de fina blommorna!!!

dagens boktips!

Alla kan vi sagan om bockarna Bruse. En saga med hög igenkänningsfaktor, även om orden kanske inte alltid är desamma. Alltid ska de där bockarna över bron för att äta gräs. Och alltid är det där elaka trollet under bron.
Men, jag har hört om ett annat tillfälle. Då bockarna såg en skylt om ett badhus 200 meter bort. Sagan blir genast annorlunda. De skippar bron och gräset. De går till badhuset istället. Där får man inte bada naken och man måste duscha innan man hoppar i bassängen. Allt är frid och fröjd..... tills trollet kommer!!!!! Inte ens i badhuset får de vara i fred, och trollet, han struntar helt i regler om badbyxor och duschar.....
Vad ska hända nu?????

En underbart rolig bok! Både för barn och vuxna!

(Bockarna Bruse på badhuset skriven av Björn F Rörvik & Gry Moursund)

dagens citat!

You know, extraordinary things happen to extraordinary people!

frånvaro!

Jag vill be om ursäkt för min långvariga frånvaro. Luften gick liksom ur mig då jag blev lite sjuk. Det är många av de 100 sommardagarna som bara försvann sådär. Men nu är jag tillbaka. Och jag vill att ni ska veta att trots frånvaro här, har jag upplevt många glädjestunder.

Jag har skrattat med min familj. Jag har njutit av naturens underverk. Jag har frossat i underbart goda bullar. Jag har svalkat mig med hemmagjord milkshake. Jag har övat på min engelska. Jag har ätit middag med goda vänner. Jag har så smått börjat bli klar med badrummet. Jag har ätit glass. Jag har skrivit ännu mer i dagboken. Jag har spelat lite munspel. Jag har ätit mer blåbärspaj. Jag har spelat, lekt och pusslat. Jag har jobbat. Jag har sovit.

Tänk vad mycket jag har hunnit med!

blåbär!

Före:













Efter:













Mums!

dagboken!

Jag skrev ju en önskelista för sommaren. På den stod det att jag skulle vara ikapp mig i dagboken.

Jag gillar att skriva dagbok. Men jag är en periodare. Ibland skriver jag ofta och mycket, men ibland kan det gå långt mellan inläggen. Jag gillar att gå tillbaka till gamla dagböcker och läsa mina tankar och känslor då. Det är ett sätt för mig att minnas tillbaka. Och så kan jag se min egen utveckling. Ibland kan jag tvivla på att jag utvecklas, men då jag läser mina dagböcker ser jag att jag faktiskt gör det.
Ja, och så kan jag få återuppleva trevliga minnen.

Men som sagt, jag var inte ikapp och jag är det fortfarande inte. Då jag satte upp målet på önskelistan var mitt senaste besök i dagboken den 3 april 2011.... det är ett tag sen. Men idag har jag iallafall kommit in i 2012! Så nu är det bara 7 månader kvar att summera ihop. Det klarar jag lätt på de ca 28 dagar som är kvar på denna sommaren!

kräft och surströmmingskalas!

Så länge jag kan minnas har vi varje år just kräftkalas och surströmmingskalas tillsammans. Då delade familjen på sig. Kräftätarna satt på ena sidan, långt ifrån surströmmingsätarna, som satt på andra sidan. De som åt varken eller, åt korv.
Det var den obligatoriska drickabacken och så smågodis till efterrätt.
Varje år diskuterades det om vad som var godast, kräftor eller surströmming?!?

Personligen förstår jag inte att man frivilligt äter något som luktar så illa. Jag har alltid varit på kräftsidan.

Idag var det dags detta årliga kalas. Tyvärr saknades grannen, drickabacken och smågodiset. Men vi hade trevligt ändå. Ja, om man bortser från doften då...

badrummet!

Jag gillar mitt badrum. Det är det enda rummet jag inte gjort om i på de åtta år jag bott här.
Men nu är det dags för en make-over. Jag kan ju inte låta bli att ha ett litet renoveringsprojekt. Och nu är det badrummets tur. Idag har tankar och idéer landat och bilden av slutresultatet känns lite tydligare. (Med god hjälp av mamma och storasyster).

Det är nästan så det bubblar av förväntan att få sätta igång!

Före och efter bilder kommer.

älskar mitt jobb!

Det här damp ner i vår brevlåda idag. Lycka!

bekännelse & funderingar!

Jag är en fönstertittare. Alltså, jag gillar att titta på människor genom mina fönster. Allra helst köksfönstret. Där ser jag människor komma och gå. Människor jag känner igen, då jag ser dem ofta. De är ju typ mina grannar.
Jag funderar på deras livsöden. Vad jobbar de med? Han med elbasen, spelar han i ett band? De där unga killarna som alltid kommer tillsammans... är de bröder, kompisar eller kanske ett par? Och så har jag grannarna som har en massa olika bilar som varvas på parkeringen. Har de en bilfirma?
Ibland får jag lust och bara vinka till nån av dem. För på något konstigt sätt är det ju som om jag känner dem.

Tittar jag ännu längre bort kan jag se människor strosa på kyrkogården. Vissa bara går igenom, andra stannar vid en gravplats.

Det finns så många människor och lika många öden.
Själv kan jag ju bara fantisera!

pops!

Jag tror jag är lite kär i André Pops. OS-studinom blir så mycket bättre när han leder den. Och så bjuder han på detta!

http://www.svt.se/os/andre-testar-simhopp

efter regn....!

Det har varit några tysta dagar här på bloggen. Jag har inte mått så bra. Ja, mitt liv är som denna sommarens väder. Sol ibland och regn ibland. Man kan inte riktigt planera för varken eller.
Men det känns bättre idag. Jag har börjat jobba igen, efter semestern. Dags för rutiner igen. Det låter tråkigt, men jag mår som bäst när jag har fasta rutiner. Det bara är så. Och så får jag träffa mina härliga kollegor och alla härliga barn. Barnen är en så stor källa till glädje i mitt liv. Små solar som lyser upp min vardag!

torsdagkväll!

I rummet bredvid sover tre underbara pojkar. Själv tittar jag på OS. Simning. Phelps.... vilken kille!
Och jag kan konstatera att OS är speciellt. Ja, om det tom kan få mig att fastna, då är det något utöver det vanliga!

augusti!

Jag kan knappt fatta att juni och juli är över för detta året. De bara flög förbi. Och nu har det blivit augusti. Inte för att sommaren är slut. Inte en chans. Det är iallafall minst 40 dagar kvar på min sommar! Jag har fortfarande saker kvar att göra. Det känns väldigt bra!

universeum!

I över ett år har jag velat åka till Universeum i Göteborg tillsammans med mina brorsöner. De två äldsta. Idag blev det av och då tillsammans med mamma, pappa och min storasyster och hennes familj. Vi fick se och uppleva en hel massa saker. Se farliga ormar och spindlar. Kika ner på och klappa rockor. Höra papegojor skrika i regnskogen. Se hur stora torskar faktiskt kan vara. Se en sågfisk simma över våra huvuden. Hälsa på Nemo och hans pappa, och de andra färgglada fiskarna i filmen.
Killarna testade också på diverse spännande saker. Sitta i en polisbil. Rida på en travhäst. Klättra på väggen. Sitta fast på väggen med hjälp av en kardborreoverall. Bli en alldeles egen superhjälte.

Jag slogs av hur olika dessa brorsöner är. Den ena sprang från monter till monter. Tittade snabbt och var vidare mot nya upptäckter lika snabbt igen. Trots att han hade så bråttom för att hinna med allt hade han tid att stanna upp och vara lite social. Ja, med nya människor. Fråga vad de heter. Prata lite. Och sen vidare. Så full av liv och nyfikenhet. Han är snart sex år....!
Lillebror däremot kunde varit nöjd att sitta och titta på fiskarna hela dagen. Speciellt sågfisken. Han stannade länge på varje ställe för att försäkra sig om att han sett allt att se i just det fönstret. Färgerna på djuren han såg. Namnen på dem. Och han såg alltid till att hålla i en trygg hand.

Alla upplevelser var härliga och fantastiska i sig, men det finaste var ändå att se mina två små brorsöner vara så nära min systerson. Han är deras storkusin (på deras pappas sida) och de älskar honom så. Om de fick välja ville de hålla hans hand. Gärna hela tiden. Det är svårt att sätta ord på, men de ser verkligen upp till honom. Och han, 13-åringen, tar hand om dem så bra. Han är verkligen en toppenkusin! En bra förebild!

Kort och gott, en härlig dag med universums bästa syskonbarn!!

nu är det officiellt!

Det bästa idag! Jag kan äntligen berätta att jag ska bli moster!! Igen!!!

underbara söndag!

Jag har skrivit det förr, men måste skriva det igen... Jag älskar söndagar!
Idag har varit en fantastisk dag med en massa härliga känslor. Nu ska jag bara se till att komma ihåg dem, fortsätta kämpa på och vara glad! Stråla!

Veckan som kommer är min sista semestervecka. Den ska jag ta vara på!

dagens superhjältar!

Denna bild fick mig att le stort!!

stunder med mormor!

Idag har jag spenderat några timmar med min mormor, på en plats vi båda älskar. Jag har haft förmånen att kunna ge tillbaka lite av all den hjälp jag fått av henne.
Att kunna vara en arm att hålla i och att böja mina knän då hennes är lite stela. Saker går lite mer långsamt och ganska stapplande.
Men jag ligger fortfarande back. För jag tror hon har givit mig mer idag, än vad jag givit henne. Hon kanske inte har hjälpt mig så mycket men oj, vilken lycka jag upplevt.

Jag ska berätta två underbara händelser. Båda utspelar sig under lunchen. Mormor är ju ganska gammal och har svårt att komma ihåg namn. (Hon har ju ändå ett gäng att hålla reda på). Tyvärr kan jag inte hjälpa henne alls eftersom jag inte känner personen i fråga. Då utbrister min ofta väldigt korrekta mormor; Äh, skit samma!
Dagen till ära firar de en blivande åttioåring. Mormor och denna man känner varandra sen långt tillbaka och hälsar varmt på varandra och pratar en stund. Mannen är djupt märkt av sjukdom och mormor säger med sin så kärleksfulla röst; Ska jag hjälpa dig tillbaka till din plats?

Jag, jag bara satt och log!
(Ja, asså mannen ifråga behövde ingen hjälp, annars hade jag ju naturligtvis hjälpt till!)

dagens kärleksförklaring!

Ja, den kommer från en dotter till min kusin. En härlig två och ett halvtåring:

"Gammelmojmoj é min kompis!"

en dag på stranden!

Jag bloggar för att hjälpa mig själv att se det vackra omkring mig. Jag har verkligen försökt att njuta av sommaren, trots ganska dåligt väder. Och jag tycker att jag har lyckats! Jag har njutit!

Men idag, idag sken solen!! Inte från en klarblå himmel, men det är inte så noga. Så idag blev det några timmar på stranden. Härliga timmar med ett gäng släktingar och den obligatoriska fikakorgen.
Jag badade inte, men hallå, ni kan inte begära allt för mycket!

stockholm!

Jag verkligen älskar vår huvudstad, och då framförallt på sommaren.
Idag har solen strålat och jag har njutit av att strosa runt på välkända gator, omringad av turister från världens alla kontinenter, typ.
Jag har lyft blicken och förundrats av vackra byggnader som byggdes för så längesen.
Jag har varit nere i svala stenvalv med ojämna kullerstensgolv.
Jag satt en suttit en stund på trappan vid Sergels torg och bara iakttagit människor och möten.

Att sen runda av med en kväll hos en kär kusin, hennes söta son och min underbara mormor, ja, livet kan inte bli mycket bättre!

367 dagar!

Tittar! Lyssnar! Njuter! Ler!

"La oss hedre de döde ved å nyte livet!" (Jens Stoltenberg)

de är hemma!

Asså, jag hade skrivit ett långt fint inlägg. Sen bara försvann det!!!! Jag orkar bara inte skriva det igen, ledsen.
Men det handlade om mina brorsöner. De är hemma igen efter en månads familjesemester i Norrland. Jag har saknat dem. Men som sagt, nu är de hemma och ordningen är återställd!
Idag har jag njutit av små barnarmar om min hals. Barn i knät. Gräddiga kindpussar. Fina berättelser om barnens många upplevelser. En liten barnahand i min.
Det är underbart att vara faster till dessa små!

lapptäcket är klart!

Idag blev det klart. Mitt stora sommarprojekt! Mitt lapptäcke!

Det har tagit sin lilla tid. Jag har bara sprättat några gånger...okej, ganska många, men jag har aldrig blivit sur!
Och maskinen har inte krånglat alls. Mina fingrar har också klarat sig.

Jag måste säga att jag är faktiskt ganska nöjd. Jag måste också uttrycka ett stort tack till mamma, för all hennes hjälp. Och mina systrar, för peppning och design.

Jag är så nöjd med mig själv att jag klarade det. Men mest är jag glad för alla de minnen jag har i dessa små tyglappar och tillverkningen av själva täcket. Goda minnen!

sara!

Grattis på namnsdagen alla som heter Sara!! Eller Sarah!
Några av de bästa mänskor jag vet heter/hette det.

Jag och min kompis försökte faktiskt döpa en bil till just Sara, men det gick bilens ägare inte med på. Undra om bilen någonsin fick ett bättre namnförslag?!

citat!

"Marsch! Marsch! Marsch!
Jag har ont i fötterna!"

Fast det har varit en bra dag idag också!

dressincykling!

Jag hade ju önskemål om att uppleva nya saker i Sverige. Idag kan jag lägga en ny erfarenhet på min lista. Jag har cyklat dressin!
Ärligt talat så var jag lite skeptisk till detta, innan vi började, men vilken härlig upplevelse det blev!! Underbar grönska. Svagt fågelkvitter. Mogna smultron. Vinden i håret. Människor jag älskar. Allt detta ackompanjerat av dressinens hjul dunkande mot rälsen.
För mig är det lite av ett semesterparadis!

minnen!

Idag har jag rensat. Inte bland mina saker. Min storasysters. Tänk att hennes gamla saker kan väcka så många minnen till liv. Hennes docka. Hennes nalle. Hennes gamla dagböcker.
Fast det är ju inte så konstigt ändå. I 18 år delade vi liv. 12 av dem i samma rum.

Oavsett vilket, det var trevliga minnen!

musik!

I min familj älskar vi musik. Då vi var små sjöng vi mamma för oss då vi skulle sova. Vi sjöng i bilen. Det var fest då pappa tog fram gitarren. Sen blev vi äldre och lärde oss att sjunga i stämmor. Vi började lyssna mer på musik. Och vi lärde oss olika instrument. I familjen kan vi spela fiol, piano, tvärflöjt, blockflöjt, gitarr, elbas, trummor, tamburin, ägg....och vi lär oss fortfarande.

Idag efter söndagsmiddagen satte vi oss att spela. Mamma på ägg, pappa på tamburin, jag på munspel och Rakel på ukelele. Jag måste säga att det lät faktiskt riktigt bra. Kanske jag ska köpa mig ett eget munspel?

en bra deal!

Idag har jag blivit;

två klänningar,

ett par byxor, 

ett badrumsskåp,

tyg till höstgardiner,

ett par gummistövlar

&

ett förkläde rikare.

Allt för ett pris av 110 kronor! Det är en bra deal tycker jag!!

(Ja, några saker hade jag sen innan, men idag har mamma hjälpt och min syster hjälpt mig fixa till dem så de passar mig bättre. )

vänskap!

Prata. Diskutera. Utbyta tankar och idéer. Samtala. Berätta. Erkänna. Fråga. Svara. Älta. Lyfta. Visionera. Babbla. Fundera. Motivera. Konsultera.

systrar del 2!

Någon har sagt: "En syster är en liten bit av barndomen som aldrig kan gå förlorad." Någon annan har sagt; "Att vara systrar och vänner är dubbel lycka."
Båda dessa meningar är så sanna och passar verkligen in på hur jag känner för mina systrar. Allt det där vi delat, på gott och ont, då vi växte upp, gör ju att vi har ett särskilt band idag. Visst, vi är olika som natt och dag....ibland. Fast å andra sidan är vi Ett i andra situationer.

Det jag älskar mest med mina systrar är att ibland behövs det inga ord. Vi vet iallafall. Ibland behövs det bara ett ord och alla vet vad som menas. Andra gånger är det en sång som får oss alla att tänka på samma sak. Jag tror att mamma och pappa då och då har undrat vad de gjort för att förtjäna oss döttrar. Fem stycken! Lite galna var för sig, men tillsammans finns det ingen hejd på oss!

Becca, Rakel, Miriam och Hanna

JAG ÄLSKAR ER!








Ps; Kära småbröder, jag älskar er med!

systrar!

I min familj är vi fem systrar. Det sker inte jätteofta, men idag och några dagar framåt är vi samlade i samma stad. Och antagligen under samma tak större delen av dagarna.

Det är lycka!

hemafton!

Vad är hemafton? Jo, det är fredagsmys på måndagskvällen!! En kväll då man är tillsammans med sin familj. Det hade vi varje måndag då jag växte upp. Det var aktiviteter som återkom varje vecka men med variation. Sång, bön, en liten lektion, aktivitet, mm. Alla i familjen hade en uppgift och vi turades om med vem som ansvarade för vad. Favoriten var ju att få bestämma vad för gott vi skulle avsluta det hela med.

Ikväll var jag hemma hos familjen och vi hade en typisk sommarhemafton! Det var sång, bön och lektion. Sen blev det familjens traditionella "måstelek", tre steg runt huset!!
Efter det glass & dricka och mariekex på uteplatsen!! Ja, och så en massa sång och skratt och trevlig samvaro ända tills myggorna kom!
Vilken härlig kväll det blev!!!!!

minnespromenad!

Jag håller ju på att skriva ikapp mig i dagboken. Idag har jag kommit en bit på vägen. Jag har suttit och upplevt resan till Utah en gång till. Tårar, skratt, platser....men framför allt människor. Det var en härlig tid. En härlig resa!

Men minnespromenaden tar inte slut där. Till kvällsmat ikväll blev det nyponsoppa med glass & pluttar. Pluttar är familjens namn på mandelbeskvier.

Då vi var små skulle min syster upp till affären för att köpa just pluttar. Väl där hittade hon dem inte och frågade om hjälp. Personalen hade inte en aning om vad pluttar var för något utan fick fråga vad de skulle användas till. "Det är sånna man har i nyponsoppa!" Då var det solklart!

I vilket fall som helst, gott är det! Och det är trevligt med goda minnen!

lapptäcket!

Nu har jag påbörjat mitt sommarprojekt. Lapptäcket!
Idag har jag samlat alla mina tyger och klippt till remsor, som sedan ska bli rutor. Några av tygerna är nyinköpta för just detta ändamål. Andra tygbitar har jag en personlig koppling till. Det finns lappar från ett par otroligt sköna pyamasbyxor. Ett annat tyg kommer från min allra första egna soffa. Och så är det tyget som inspirerade mig till att faktiskt göra ett lapptäcke.
Då jag var yngre hade jag en liten dockvagn. En blå. I den fanns ett litet lapptäcke i färgerna rött, blått och vitt. Min mamma sydde det. Nu ska det återanvändas i mitt lite större lapptäcke!!

nu har den börjat!

Sommar
Endagsutflykter
Må bra och bara njuta
Egengjord flädersaft
Sovmorgon
Ta vara på dagen
En glass om dan är helt okej
Rå om mig själv och de jag älskar

bra betyg!

Citat E, snart 5 år;

Det här är den bästa dagen i mitt liv!

sommarbok!

Jag har en bok som jag bara läser på sommaren. Och den har jag läst flera år i rad. Sommar efter sommar. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe.

Maria Gripe är en mästarinna på att beskriva miljöer och känslor som om man var där själv. Detta blandar hon med det övernaturliga och nästan lite läskiga, om man är lättskrämd som jag. Just denna historia utspelar sig under en sommar och har varit en radioteater. Detta plus att det var på sommaren jag läste boken första gången har gjort detta till min ultimata nostalgisommarbok.

"Det var en vacker kväll. Det var grönt och härligt som det bara kan vara på sommaren. Månen var på väg upp, om ett par dagar skulle det bli fullmåne. Inte en vindfläkt rörde sig, men syrsorna spelade runt omkring i gräset, och vattnet sorlade och sjöng sakta kring stenarna i den lilla ån som flöt ur ur skogen..." (från sid 9)

Jag kan nästa höra tordyvelns surr i sommarnatten. Läser. Myser. Minns.

svag musik!

Jag sitter vid mitt köksbord. Kvällssolen lyser genom fönstret. Det är ganska varmt. Då, plötsligt, hör jag svag blåsmusik. I denna ljuva sommartid spelar de.
Ikväll har de musik i sommarkväll på kyrkogården jag bor granne med.

Kvällen blev så mycket bättre!!

grattis till mig!

Idag fyller jag år!! Många år!! Men vår städerska på jobbet tycker inte jag ska avslöja hur många, för jag ser inte så gammal ut... Det känns bra att få höra!
Jag älskar att fylla år! Jag älskar paket! Jag älskar det där extra skimret som finns på min födelsedag! Trots att jag inte är ett barn längre. Jag tror aldrig jag kommer växa ifrån det!

Just idag blev det inte så många paket. Inte så många överraskningar. Men jag har haft en bra dag ändå. Jag har fått kramar. Fina ord. Fin sång. Blommor. Choklad. Och lite till. Jag har bjudit på middag också. Med den obligatoriska jordgubbstårtan!!! Jag kan inte fira min födelsedag utan jordgubbstårta! Det hör liksom till!

Jag är tacksam för att jag föddes idag, för ganska många år sen. I ett fantastiskt land. I en fantastisk tid. Till en fantastisk familj. Livet går upp och ner och trots allt är jag glad för att jag är jag. Med alla mina fel och brister. Men också med det jag har som är bra. Båda sidor gör mig till Bella. Och just nu är mitt liv vackert!

en bra dag!

Jag vet att jag varit lite oinspirerad de senaste dagarna. Här på bloggen och i livet i övrigt. Det har varit lite rörigt i mitt liv och min själ har inte riktigt hunnit ikapp.
Idag känns det så mycket bättre. Jag tror det har att göra med att jag varit i kyrkan idag. På alla möten. Jag har känt mig lycklig. Min kusins 4-åriga dotter satt en stund hos mig, själv, för hon ville det. Hennes två bröder gav mig goa, varma kramar. Det är synd att de bor så långt bort.

När jag skulle till kyrkan öste regnet ner och jag tänkte att det kanske blir att dans i regnet idag, men när jag skulle gå hem strålade solen. Jag tog en härlig promenad. Vinden lekte i min kjol. Himlen var blå. Och då och då kände jag doften av utslagen jasmin. I slutet av min promenad tog jag av mig skorna och gick barfota. Jag kände att livet var bra.

Nu sitter jag hemma vid köksbordet och har kvällssolen i ansiktet. Jag har börjat skriva i dagboken. Det känns som ett stort steg. Jag har mycket att ta igen, men nu har jag börjat iallafall. Det känns toppen.

Veckan som kommer ska bli bra. En vecka....sen har jag semester!!!

på min önskelista ikväll!

... att disken var diskad.
... att min stryktvätt var struken.
... att räkningarna var betalda.
... att mina kära har det bra.
...att jag får sova gott i natt.

Jag är alldeles slut efter gårdagens sena kväll/natt. Börjar nog bli gammal.

underbara vänskap!

Skratt. Förtroenden. Räkmacka. Samtal. Tårar. Mer skratt. Lite dans. Rysk underättelsetjänst. Kärlek. Visdom. Mera skratt.

Plus några cowboys!

En perfekt kväll helt enkelt!

fyrverkerier!

Under dagen har jag funderat på vad jag ska blogga om idag. Har liksom sökt saker som inspirerar mig. Samtidigt har jag jobbat och njutit av mitt arbete. Barnen gör mig så glad!

Efter en lång dag kom jag hem och gjorde lite mat. Helt plötsligt smattrar det till utanför fönstret. Vad är det jag hör? Fyrverkerier? Ja, det var det verkligen. Vet ni, det är första gången jag har sett fyrverkerier i dagsljus. Eller kvällsljus om man ska vara petig. (Som är som dagsljus...) Och vet ni, det var fint. Jag såg inga fina färgexplosioner, men det jag såg var som om någon strödde glitter över kyrktornet jag har utanför mitt fönster. Så enkelt. Så vackert!

allsång på skansen!

Nu har det börjat. Sommaren kan börja på allvar! Jag måste erkänna att jag är en relativt ny allsångstittare. Om man jämför med vissa andra. Det var först under Lasses senare år jag blev intresserad av detta, för mig, pensionärsprogram. Nu sitter jag där själv. Fast jag sjunger inte med, som en vän till mig gör. Jag bara myser.

Myser och minns. I juli 2003 var jag där, på plats, med sagda vän och några andra nära vänner. Vi var där när Skansen öppnade och gjorde sen en bänk till vårt hem den dagen. Picknick-korgen var med. Så även kortspel, böcker och solhattar. Vi skrattade mycket. Blev tjenis med tanterna bakom. Tog små promenader i Skansen härliga miljö. Jag minns samtal i en sval gammal kyrka. Jag minns att de hade noisette-sås i glasskiosken. Jag minns Alcazar, Håkan Hellström och en hel hög andra artister. Detta var kvällen då allsången slog publikrekord.
Det blev en underbar dag med många härliga minnen att plocka fram då och då!

Samma år, men inte då vi var där, gjordes ett av de bästa framträdandena någonsinn. Skrattar fortfarande när jag ser det! Så här kommer ännu en video att njuta av!

regnet det bara öser ner!

Jag kanske borde ha tagit chansen att dansa i regnet, men just idag kändes det inte som en sån dag. Istället har jag prickat av en annan punkt på min lista. Förrådet är städat och klart! En perfekt aktivitet för en dag som denna.

Skickar med en video för att sprida lite glädje i regnrusket!

historiens vingslag del 2!

Jag bara måste fortsätta på gårdagens tema. Då vi var i Dalarna fick vi hem brev som min farmor skrivit till sin farfar. Vilka härliga brev!

Det första är daterat då hon är tre år och skriver på sitt alldeles egna vis. Det är brevet till vänster. Jag vet att det är svårt att se, men det är bara en massa krumelurer som ingen kan läsa.
Brevet till höger är skrev farmor som femåring, men inte heller detta går att läsa.
Vi har fler brev, och de alla hade en skrivstil med riktiga ord och ganska lätta att läsa. Iallafall om man var van vid stilen.
Farmor ritade gärna en teckning eller två i breven. Ett av konstverken är bilden i mitten. Det kan vara ett självporträtt av en då tioårig Rut.

Vilken lycka! Vilken skatt!

historiens vingslag!

Ni som följer mig här vet att jag spenderat några dagar lite mer norrut än vad som är vanligt. Jag, mina föräldrar och två systrar har varit i Dalarna. Vi har bott hos Kerstin, en syssling till pappa, på en gård där min farmor lekte som barn. När man kommer dit är det som om man möter en vägg med dessa historiska vingslag. Gården med de olika stugorna och då speciellt faster Fridas hus och så den mytomspunna spökstenen. Som små barn fick vi höra om hur alla de som försökt flytta stenen plötsligt dött.
Kerstin är en källa till en massa historier om gamla släktingar. Det är speciellt att höra. Det är som om farmor lever igen. Vi talade om människor som var viktiga i hennes liv och tittade på kort från svunna tider.

Men känslan av förundran av svunna tider har fortsatt under dagen. Under hemvägen stannade vi på platser som kryllade av historiska platser. Staden Vadstena är som att kliva in i medeltiden. Den stora Klosterkyrkan från slutet av 1300-talet med sina mäktiga valv är vacker i sin enkelhet.

Vi besökte också Alvastra klosterruin från 1100-talet. Även här var valven mäktiga, trots brist på hela väggar och tak. Bland ruinens stenar blommade vilda blommor som gjorde platsen otroligt vacker.

Inte långt från Alvastra klosterruin finns Rökstenen. En stor, känd runsten som vi besökte på skolresan i fyran. Då upplevde jag stenen jättestor och vet ni, den är fortfarande stor. Tänk att det har bevarats en runsten från 800-talet (tror man).

Vi har sett mycket annat. Vi strosade runt i en antikhandel och såg så mycket gamla möbler och saker. Vi tittade på Vadstena slott. Vi stannade till vid en gravsten för soldater som förts hem från Poltava.
Tiden har runnit förbi. Människor har kommit och gått. Händelser och människor som har varit med och format det Sverige vi har idag. Jag känner att vi hör ihop. För jag vill tro att vi delar drömmar, tankar och känslor. Plus kärleken till Sverige!

midsommar!

Nu har jag påbörjat min lista på riktigt. Idag har jag upplevt nya saker i vårt land.
Dalarna! Här ska man fira midsommar! Frukost i morgonsol ute i trädgården. En härlig promenad med så mycket vackert omkring oss och hejande grannar. Alla känner alla här.













Sen åt vi rökt lax och färskpotatis. Himmelskt gott!
Efter ombyte till folkdräkt bar det iväg till Sunborn och ett riktigt traditionellt midsommarfirande. Vägen bjöd på nya fantastiska vyer, speciellt alla dessa björkdungar.
I Sunborn var det massa folk av alla de sorter och fler folkdräkter än jag sett i Sverige förut. På både stora och små. Folk var glada, solen sken och i bakgrunden spelades folkmusik.
In tågar spelmanslag och sen barn som bär på lövgirlangen som stången ska majas med. Det är så man ryser.
Efter majningen ska stången upp. Med hjälp av många dalkarlar, ett gäng störar och publikens "ååhej" är stången uppe i all sin prakt.

Dansen kan börja. Så mycket folk kring en midsommarstång har jag aldrig sett. En härlig syn!

Vi tog oss en promenad för att titta på Carl Larssons gård. Tyvärr blev det ingen rundtur av huset, men utsidan var idyllisk. De hade faktiskt en egen bro!

Ja, jag har haft en fantastisk midsommar på en fantastisk plats tillsammans med fantastiska människor!

dagens lärdom!

Idag har jag och delar av min familj åkt till Västerås och sen vidare till södra Dalarna!
Jag har sett så mycket vackert!!
Men något av det som gjort mest intryck på mig idag var personalen på Västerås parkeringsövervakning. Vi stannade för att fråga efter vägen. Deras villighet att hjälpa sträckte sig till att vi fick eskort nästan ända fram till dörren.
Då vi tackade sa kvinnan som körde; Jag blir så glad när jag får hjälpa till!!!
Kloka ord!

livskvalitet!

Att ta en promenad i Sveriges finaste stadspark. Solen skiner mellan trädens gröna lövverk. Blommor i alla slags färger och former. Blommor som man fritt får plocka. Fåglarnas skönsång. Då och då kan man höra en tupp gala. Ljudet av en porlande bäck. Lukten av sommar.

Plus ett gäng härliga barn med benen fulla av spring!
En bra dag på jobbet!!

en fåsakergjort-dag!

Jobbat.
Tvättat.
Vikt tvätt.
Uträttat ärenden.
Städat.
Strukit.
Diskat.
Vattnat blommor.
Putsat silversmycken.
Bränt skivor.

Trots alla dessa måsten, har jag känt mycket tacksamhet idag.

Snigeln som mötte mig på cykelvägen.
Barnens entusiasm och kärlek. För mig.
Present från barn och föräldrar.
Goda kollegor.
Att skratta.
Min mammas villighet att hjälpa.
Tvättstugan.
Min säng.
Koltrastens sång.
Att det är ljust halv sex på morgonen.
Sommarprat.
Chokladpudding.
Känslan av att det kommer bli bra.

det händer bara mig!

Min mamma är en hejare på att sy. Den gåvan har jag inte fått. Alltid när jag sätter mig vid en symaskin går någonting fel. En nål går av, tråden hakar upp sig eller så går maskinen sönder.

Trots detta äger jag en symaskin och har faktiskt lyckats skapa en del. Och nu i sommar ska jag alltså sy ett lapptäcke. Allt kan hända....

Ikväll satte jag mig för att sick-sacka de stuvbitar jag måste tvätta innan själva arbetet kan börja. Japp, det hände något denna gång också. Jag skulle fixa något samtidigt som jag sydde och på något sätt fick jag in fingret för långt. Jag lyckades att få nålen rakt genom fingret och nålen gick av.


Som sagt... det händer bara mig...

minstingarna!

Mina två yngsta syskon. Vad kan man säga....jag blir bara så lycklig av denna bild.

romantik!

Idag har jag tittat på Anne på Grönkulla. En serie som alltid får mig att känna så mycket. Jag vet inte hur gammal jag var när jag såg den för första gången. Kanske tolv. Sen dess har jag sett den åtskilliga gånger och det kommer bli fler. Jag kan se den hur många gånger som helst. Fast oftast blir det spolvarianten, då jag bara ser delarna med Gilbert.

Jag kan faktiskt säga att jag vuxit upp med Anne Shirley. Jag har drömt mig bort till en tid då de hade fantastiska kläder, ljuva frisyrer och underbar natur. Då livet var lite mer romantiskt och okomplicerat. Jag kände igen mig i Annes vilda fantasi och hennes kärlek för det vackra. För mig hör försommaren och Anne ihop. Ljusa kvällar, blommor och de alltid närvarande drömmarna. 

Men framför allt har jag njutit av romantiken. Anne och Gilbert. Gilbert och Anne. Vissa delar får mina tår att krulla sig. Andra får mig att känna lite ilska över att Anne inte inser hur lyckligt lottad hon är, trots att jag vet att de får varandra på slutet. 

Jag minns mina egna kvällspromenader bakom ålderdomshemmet, längs med en liten bäck. Koltrastens sång och blommornas doft. Då drömde jag om att en liknande kväll promenera med min alldeles egna Gilbert. Bara han och jag och vår gemensamma framtid.

Åh, att bli friad till, på en bro!

Gilbert: It'll be three years before I finish medical school. Even then there won't be any diamond sunbursts or marble halls.

Anne: I don't want diamond sunburst, or marble halls. I just want you.

bara en tanke!

Låter Puh tala idag....Ibland säger han bra saker!

sommarregn!

Jag vet att vi inte haft det bästa sommarvädret hittills. Jag vet också att vi haft en hel del regn. Men det finns olika regn. Idag kom det sommarregn.
Ni vet hur det är. Solen skiner. Det är varmt. Helt plötsligt mörknar det. Vinden kommer på. Det blir en speciell luft. Först kommer några droppar. Sen fler och fler. Och plötsligt är det som om himlen har öppnat sig. Det öser ner. Ett härligt, friskt sommarregn. Det tom låter livgivande!

Och lika snabbt som det kom...är det borta och solen skiner. Har man riktig tur kanske en regnbåge tittar fram. Oavsett om man ser en regnbåge eller inte, så luktar allt sådär nytt, som det bara kan göra av detta slags regn. Man har fått ny kraft och ny energi.

Jag har ett nytt mål på min sommarönskelista. Att dansa i ett sommarregn!

det började mörkt....!

I morse vaknade med en tung känsla. Ville inte upp. Ville inte till jobbet. Ville allra helst somna om och vakna bättre till mods. Jag är så glad att jag tog mig i kragen, för vilken dag det har varit. Så många små, små guldkorn av lysande ögonblick.

Jag ska delge er några av dem;

Utflykt med alla barnen, med egna små ryggsäckar fyllda av smarrigt fika.

Då jag hejar på en liten 1,5- 2-åring på en annan avdelning och hon skiner upp och säger: "Det är Bella".

Filmen Toy story 3.  Jag grät som ett litet barn på slutet. Så söt!!

Fast kvällen var nog höjdpunkten. Sommaravslutning på jobbet. Medtag egen fikakorg stod det. Vår avdelning beställde exotisk planka och dukade upp mat för ett helt kompani. Det var så gott, men sällskapet var ännu bättre. Jag vet att jag skrivit om mina kollegor förut. Jag måste göra det igen. Nej, mitt jobb är inte alltid så fantastiskt jag kanske får det att låta, men mina kollegor är det. Bara så ni vet!

Ikväll har jag skrattat så jag fått ont i magen. De säger att ett gott skratt förlänger livet....då kommer vi leva länge, kära kollegor!! 

Själv kommer jag somna med ett leende!!

fotboll!

Jag är inte särskilt intresserad av sport. Inte alls faktiskt. Men då och då vaknar en supporter till liv i mig. Det gäller fotboll. Mästerskap. EM eller VM. Annars tittar jag i stort sett aldrig på fotboll, men då det är mästerskap då missar jag inte en svensk match.
Det är något visst med då man ser svenska fotbollslandslaget stå redo för att gå ut på plan.Se våra blå-gula färger. Att höra nationalsången spelas och se spelarna sjunga med. Sen se matchen. Jag kan inte många regler eller speltekniker, men ändå på helspänn. Jag vill verkligen att VI ska göra mål.

Jag tycker också om hur just fotbolls-EM eller -VM förenar oss svenskar. Vi är helt plötsligt ett folk. Ett land. Och sommaren blir lite bättre. Det hör liksom till, att det ska vara fotboll på TV för att sommaren ska bli  så där speciell.

Ikväll hoppas jag på seger för Sverige samtidigt som jag saknar Ola ritar.

Heja Sverige!!!!