lucka 24!!!!!

JAG ÖNSKAR ER ALLA EN RIKTIGT UNDERBAR JUL FYLLD AV GLÄDJE, KÄRLEK OCH FRID!!!!

lucka 23!

Kvällen före julafton. För mig är det den bästa stunden på hela julen. Det luktar gran och glögg. Sängen är bäddad med rena lakan. Allt är stilla. Ja, det är som om julängeln faktiskt smyger sig in i lägenheten.

När jag var yngre, var det så att vi barn gick och la oss innan allt var pyntat och klart. Sen vaknade vi tidigt, tidigt till ett julfint hus och pyntade granar. Det var magiskt! Som genom trolleri hade allt förvandlats till en sagovärld. Jag vet att det låter fånigt, men för mig kändes det så.

Nu är jag ju lite äldre och borde vara vuxen. Jag vet nu att det krävs lite ansträngning för att få till den där speciella känslan. Detta till trots kan jag ändå känna av julens magi. Det är väl lite den jag har försökt att förmedla till er under december månad.
För mig är en perfekt jul fylld av goda känslor, minnen, traditioner och kärlek. Men huvudsaken är alltid julens verkliga budskap. Anledningen till varför vi firar jul.

"Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: 

Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

lucka 22!

En av mina favoritsaker med julen är granen. Visst är det lite jobb med att få till den, men med hjälpsamma familjemedlemmar går det toppen....

Jag älskar att ha gran. Doften. Pyntet. Och det där speciella ljuset som kommer från ljusslingan. Först när granen är på plats kan det bli jul på riktigt.

Jag tycker om legenden om den första julgranen. Det var natten då Kristus föddes. Alla levande, djur, människor och växter, kom till stallet för att hedra den nyfödde kungen. Olivträdet bar fram dess frukt. Koltrasten sjöng en sång. Spindeln spann ett vacker nät. Men den lilla granen hade inget att ge. Den var liten och väldigt trött efter den långa färden till stallet så den hamnade snart längst bak av alla och kunde inte ens se Jesusbarnet.
Då fick en ängel syn på granen och såg dess sorg över att inte få hylla Jesus. Ängeln tog då en handfull med stjärnor och strödde ut dem över granens grenar, så den glimmade vackert i mörkret. På så sätt hyllade den lilla granen den nyfödde Jesus.

Visst är det så, att när en gran lyser i ett annars mörkt rum, att det ser ut som det är stjärnor som strålar!

lucka 21!

Recept på julens godaste dryck!!

Ta fram en lagom stor kastrull.
Häll i 1 liter blandad saft/juice valfri smak. Bara fantasin sätter gränser.
Lägg sen i;
2 pommeransskal
6 nejlikor
2 kanelstänger
1 ingefära
5-6 hela kardemumma

Koka upp allt i ca 20 minuter och låt sen brygden stå och dra efter behag. Ju längre den drar, ju kryddigare blir det. Vill du ha det ännu kryddigare släng i lite mer av varje krydda.
Vill du ha lite lakritssmak....häll i stjärnanis!

Häll upp i en kopp. Inte en mesig glöggkopp, en riktig!

NJUUUT!!

lucka 20!

Jag har skrivit om våra fem sinnen. Just nu känner jag mig lite avtrubbad med varken lukt, smak eller hörsel. Tänk vad man kan bli påverkad av förkylning och öroninflammation. Åh, vad jag känner mig tacksam för att jag vanligtvis kan använda all mina sinnen.

Så vad gör jag då. Jag kan inte lyssna på musik. Inte heller se film. Men jag kan läsa. Jag har vissa böcker som bara kommer fram i december. Julböcker. Några av dem skildrar den allra första julen. Andra är en helt egen historia. Några av dem har jag haft sen jag var barn. Andra fick jag så sent som för en vecka sen.

Jag har också en egen bok. En röd. I den samlar jag tankar om julen. Mina egna, men mest andras. (Mina hamnar oftast i dagboken.) Ett tänkvärt citat. En stämningsfull bild. En inspirerande berättelse. Ja, det mesta som berör mig, som handlar om julen, och som får plats i en bok.
Just nu är den inte så välfylld, men jag hoppas, när jag är gammal och grå, att den kommer vara både välfylld och välläst, men framför allt att den varit till glädje för många fler än mig!

lucka 18!

Igår skrev jag om att jag älskar att få paket. Och för att citera mig själv "julklapparna slår lite högre för då får ju andra paket också!" Det är verkligen trevligt att få se andra bli glada för något man ger dem.

Jesus fick också presenter. Tre dyrbara gåvor från visa män som kom långt ifrån. De gav det finaste de hade. Gåvor för en kung.
Om jag hade varit där, vad skulle jag ha givit Jesusbarnet? Det finns en fin sång som handlar om detta. In the bleak mid-winter. Den sista strofen lyder typ, att jag ger Honom vad jag kan. Jag ger Honom mitt hjärta.

Hur ger jag mitt hjärta till Frälsaren? Genom att ge mitt hjärta till människor omkring mig. Och det bästa är att ju mer av ditt hjärta du ger, ju större blir det!

lucka 17!

Jag älskar att få paket! Jag tror aldrig jag kommer växa ifrån varken julklappar eller födelsedagspresenter. Fast julklapparna slår lite högre för då får ju andra paket också!
Att ha ett fint inslaget paket i handen. Från någon som älskar mig. Som jag älskar tillbaka. Veta att denna person, eller dessa personer, har lagt ner tid och energi på just min julklapp/present. Sen att inte veta vad det innehåller. Förväntan. Ja, precis innan jag öppnar paketet....det är den bästa stunden.

Jag har fått ganska många julklappar genom åren. Många har fallit i glömska, men andra minns jag väl. En av de bästa julklappar jag fått, fick jag tillsammans med min storasyster. Jag var fem år och hade en rosa morgonrock. Delar av julklappen var nedpackade i gamla köksgerådkartonger. Jag trodde att tomte hade givit fel. De skulle ju till mamma. I dem låg det små möbler och dockor. Vid sidan av vår soffa, under en filt, stod ett så fint dockhus.
Detta hade mamma och pappa pysslat ihop, målat och tapetserat. Möblerna var ihopsatta och målade. Det var dynor i soffgruppen i finrummet. Fina sängkläder i sängar och i vaggan. Ljusstakar, tavlor och köksskåp hängde på väggarna. I badrummet var det toalett, badkar, potta och handfat i porslin.
Huset beboddes av en liten familj med mamma, pappa och två flickor. En lite större i blå klänning och en mindre  som sov i vaggan.

Vad vi lekte med detta dockhus. Jag önskade flera gånger att jag kunde få bo i detta hus. För mig var det det finaste jag sett.

Nu har huset fått flytta hem till mig. Nyrenoverat av en kär lillasyster. Jag blir så lycklig när jag ser det. Jag minns fortfarande den där julen då vi fick det. Men tror att jag är ännu gladare för det idag. Nu kan jag känna tacksamhet och förundran över det arbete som mina föräldrar la ner på denna julklapp. Tack mamma och pappa!

Lucka 16!

Asså jag vet att mina luckor ska handla om julgrejer, men eftersom jag skrivit reglerna tänker jag frångå temat lite. Bara idag, lovar.

Ikväll var större delen av familjen samlad. De flesta på plats andra via telefon. Mitt yngsta syskon fick det där speciella brevet i veckan och ikväll öppnade han det. Det är så att min bror har valt att gå på mission för kyrkan och ikväll fick han och vi andra reda på vart han ska tjäna. Två år på heltid helt utan betalning och helt frivilligt. Detta ska han göra i Finland!!

Det var mycket känslor. Många kramar. Jag är så stolt över min lillebror. Och imponerad.
Och så älskar jag honom!

lucka 15!

Vi har fem sinnen. Fem sinnen jag är oerhört tacksam för. Syn. Lukt. Hörsel. Smak. Känsel. Vilket av alla dessa sinnen påverkas mest av julen? Jag har funderat mycket på detta de senaste dagarna och inte har jag något bra svar. Jag vet bara att min jul blir bäst då jag upplever den med alla sinnen.

Julens synintryck; Julgransljusens trolska sken och fina pynt. Nyputsade mässingsljusstakar och silverdetaljer. Adventsljusstakarnas sken i så många fönster. Färgprakten i butiker och under granen. Fint inslagna paket. Glittrande ögon. Julvarma leenden. Fint och städat i lägenheten.

Julens ljud; All julmusik. Skratt. Prassel av papper. Klingande klockor. Glada julhälsningar. Gamla och nya berättelser. Kärleksfulla ord. Pappas röst då han läser julevangeliet.

Julens dofter; Nystädad lägenhet. Nykokt glögg. Clementiner. Pepparkaksbak. Den nystädade spisen som luktar lite av såpa. Julgranen!! Hyacinter. Julskinka. Nya böcker.

Julens smaker; Hemmagjord glögg. Clementiner. Varm julskinka. Julmust. Pepparkakor. Knäck. Kanel.

Sist, men inte minst känseln. Jag är en person som upplever väldigt mycket mer om jag får ta på saker och ting. Jag tycker om att stickas lite av granen, för det hör till. Jag älskar känslan av att krypa ner i en nybäddad säng kvällen innan julafton. Att hålla ett paket i händerna, precis innan man öppnar det. Det är trevligt med julkramar. Att känna värmen från människor jag älskar.

Ja, allt detta är bara en liten uns av vad mina sinnen snappar upp för att kunna njuta av julen. Vad snappar dina sinnen upp?

lucka 14!

Varje år köper jag en mistel att hänga upp i lägenheten. Det sägs att den för med sig magi och lycka. Det är också riktigt romantiskt. Tänk, en kyss under misteln!
Jag är en drömmare och fortfarande hoppfull. Precis som föregående år hänger det en mistel i min lilla lägenhet. Redo att komma till användning!

För att citera en vis vän: "If you hang it, he will come! 

lucka 13!

Ute är det mörk och kallt. Det är tidigt på morgonen. Barnen samlas spända av förväntan. Några som små lucior, med kronan på sen. Andra som tomtar med luvan djupt neddragen över öronen. De flickor som inte vill ha krona har det fina glittret och det batteridrivna tärnljuset. Sen finns det en och annan pepparkaksgumma och pepparkaksgubbe. Tyvärr alltför få stjärngossar. Jag förstår att valet är lätt mellan mjuk luva eller konstig strut på huvudet. Att sen dessutom behöva ha klänning på sig!!! Nej, då blir det tomte! Men det där tärnljuset är spännande. Man kan vifta med det, stoppa det i munnen, snurra av och på det...

Alla mammor och pappor står runt husknuten lika förväntansfulla som barnen. Fröknarna springer runt och fixar det sista. Snurra på ett ljus här. Knyta en rosett där. Trösta ett barn här och le mot föräldrar där.

 

Sen är det magi. Så fort de första tonerna av Luciasången klingar är det som om allt är lugnt. Barnen skrider högtidligt fram och sjunger med sina ljuvaste röster. Några i fröknarnas takt och några i sin egen. 

Programmet rullar på med diverse sånger, rap och ramsor. Självaste Staffan kommer på besök och det är hejsan, hoppsan, fallerallera. Allt avslutas med att barnen önska alla en god jul. Först på svenska och sen på deras alldeles egna engelska.

Stolta föräldrar! Stolta fröknar! Men framför allt, stolta barn!!

lucka 12!

Jag vet, jag missade igår, men det var inte mitt fel. Min dator bestämde sig för att helt plötsligt bara lägga av. Inget internet. Ingen dator. Istället fick jag en lugn lässtund i min tysta lägenhet. För det är faktiskt så, att det är inte långa stunder det är tyst i mitt hem.
Jag älskar musik!!! Den är på mest hela tiden. Den här tiden på året blir det mest julmusik. Tro mig, jag har så det räcker och blir över. Massor av musik i olika mappar; fin jul, kul jul, svensk jul.... Det måste ju vara rätt musik till rätt tillfälle.
Mycket av musiken är förknippad med minnen. Min storasyster hade ett julband med John Denver och Mupparna. Jag hade egeninspelade julband. Ett med "kul" julmusik och ett med fin julmusik. Musiken från dessa tre band är speciellt minnesrik. Under november och december var det dessa band som rullade.

Av all musik som faktiskt finns om jul och allt kring den så har jag en favorit. Den berör mig varje gång. Jag slås av enkelheten, stillheten, men samtidigt av storheten. Jag ser det som en gåva att kunna formulera en text som så fint berättar om den där natten då Jesusbarnet föddes, och sedan skriva denna enkla melodi. För nog var det så att just denna natt var stilla i all dess helighet och omständigheterna var ytterst enkla.

Här kommer en av mina favoritversioner av just den psalmen. Stilla natt!

lucka 10!

Jag var inte bjuden på Nobelfesten i år heller, men har varit på en gnistrande julkonsert istället. Den var helt fantastisk! De strålade som de stjärnor de är och vet ni, idag fick jag se nya stjärnor tändas. Tack!

(Bilden är snodd från vännen E:s facebook... )

lucka 9!

Jag har tidigare skrivit om speciella presenter jag fått, som jag tar fram till jul. Det kan du läsa om här. Nu till en tredje gåva jag fått. Jag fick den av en god vän, efter en tid med mycket kämpande som jag tillslut segrande tog mig igenom. Den ger mig kraft att fortsätta kämpa. Och den får mig att le.

I mitt stora rum har jag stjärntema. De återkommer på ljusstakar, dukar , i julgranen och i fönstret. Jag gillar stjärnor. De ser små ut, men de strålar som mest när det är som mörkast. För mig står stjärnan för hopp. Den står också för ljus. När jag var liten sjöng vi en sång som handlade som löd; "Jag är som en stjärna på himlen. Hela världen ser hur jag ler...." 

Jag tycker stjärnan är en ypperlig julsymbol. Då det är som mörkast kommer julen med ljus. Vi alla sprider ljus omkring oss genom godhet, gåvor och glädje. Varje jul blir jag alltså påmind om att vara som en stjärna resten av året! Lysande!!

lucka 8!

En annorlunda världshusvärd

De flesta brukade beskriva Lelle som en mycket snäll kille, om än inte den smartaste. Så det var inte utan oro som Margareta, Lelles lärare, gick med på att ge Lelle en roll i årets julspel. "En av värdshusvärdarna som skickar iväg Josef och Maria, den rollen är ju inte så svår. Den ska han väl klara av", tänkte Margareta för sig själv.

Det var inte helt enkelt för honom att lära sig sina repliker och komma ihåg att säga dem på rätt ställe, men han övade så mycket han bara orkade. Och han var oerhört stolt över sin uppgift - minst lika stolt som huvudrollsinnehavarna.
Ingen som träffade Lelle under november och december undgick att få en inbjudan till skolan julspel. "Du kommer väl till vårt julspel? Det är i gympasalen klockan sju kvällen före julafton. Jag ska spela värdshusvärd!" berättade han för kassörskan på Ica, för fotbollstränaren, för busschauffören och för alla grannarna.

De flesta som hade fått en inbjudan till julspelet dök faktiskt upp, även om de inte hade barn i skolan. Gympasalen var helt packad med folk när de nervösa skådespelarna kikade ut från omklädningsrummen. Margareta undrade för sig själv vad hon hade gett sig in på när hon såg en blek Lelle rabbla sina repliker om och om igen för sig själv, stakande och i fel ordning. Men det var så dags att ångra sig nu.
När ridån gick upp verkade det som nervositeten hos de flesta hade försvunnit. Josef och Maria gjorde en strålande insats där de traskade fram och berättade för publiken att de var på väg till Betlehem för att skattskriva sig. Men vart skulle de kunna bo och hur skulle det gå för Maria, som ju skulle föda när som helst?
Nu hade de kommit fram till värdshuset och Josef knackade på. Lelle öppnade dörren och med blicken fäst någonstans i fjärran sa han med hög och entonig röst:
"Vad vill ni?"
"Vi söker någonstans att sova över natten", svarade Josef.
"Här kan ni inte bo. Här är det fullt. Ni får gå någon annanstans", sa Lelle, fortfarande med blicken någonstans i fjärran.
"Vi har frågat överallt. Finns det ingen plats här för oss?"
"Det finns inget rum här för er", svarade Lelle med fast röst, men nu flackade blicken lite, och för första gången tittade han rakt på Josef och Maria. Ett tag stod han alldeles tyst.
"Ni får söka rum någon annanstans", teaterviskade Margareta från kanten.
" Ni får söka rum någon annanstans", upprepade Lelle. Josef och Maria vände sig om och började gå vidare till nästa dörr, där de enligt manus skulle bli erbjudna plats i stallet. Men den här värdshusvärden hade ännu inte stängt dörren. Lelle stod i dörröppningen och tittade efter det trötta paret. Pannan var rynkad av oro och tårarna på väg att rinna över.
"Gå inte Josef!", ropade han plötsligt. "Kom tillbaka och ta Maria med dig." Ett brett leende spred sig över ansiktet. "Ni kan ta mitt rum!"

När ridån gick ner tio minuter senare var det tyst några sekunder, men sen brakade applåderna loss. Några i publiken muttrade om att detta var då ett konstigt julspel, men de flesta gick hem med känslan av att detta var det bästa julspel de någonsin sett.

lucka 7!

Vintern är inte min favoritårstid. Jag gillar inte kyla. Jag gillar inte mörker. Jag gillar inte att allt är dött. Jag gillar inte att behöva ta på mig massa kläder för att klara av kylan.

Trots detta är med en viss glädje jag ser den första snön falla utanför fönstret. Mörkret blir inte lika mörkt. Ljuset blir annorlunda. Alla ljud blir dämpade. Allt det där döda blir med ens vackert. Världen blir mer magisk. Snön innebär också vissa glädjeämnen som annars inte finns; Åka pulka. Göra snöänglar. Göra snölyktor. Istappar. Singlande snö i lyktstolpens sken. Bländas av snökristaller när solen lyser.

Oavsett vad jag tycker om vinterns längd, så tycker jag att det ska vara snö under julen. Ja, faktiskt redan i advent. Julförberedelserna blir lite trevligare och alla är lite gladare. Så jag hoppas på en vit jul!!

(Sen behöver det inte vara en halvmeter snö och 20 grader kallt in i mars....jag kan sträcka mig till mitten av februari, sen vill jag ha vår!)

lucka 6!

Varje år visar de julkalendern på tv. Många av de jag såg i min barndom har satt sina spår. Andra har fallit i glömska. På senare år har det inte blivit så mycket julkalendertittande. Men i år är jag fast. Låt mig berätta;

Det var en gång för länge, länge sedan.... Jag bodde i Stockholm, typ, tillsammans med tre andra tjejer. Tre riktigt goda vänner. Det härliga "kollektivet". Det var inte så att vi delade ALLT, men tv-soffa delade vi. Det var när dokusåporna hade sin stora era. Det fanns dokusåpor om det mesta och vi följde många av dem. Så Nissene på låven blev en hit. En norsk julkalender som drev med det mesta i denna genre. 24 deltagare som tävlade om vem som var den bästa tomten. Vi älskade den.  Min favorit bland julkalendrar.

Nu har de gjort en uppföljare!!!!! Expedition julklapp. Det här är humor. Det här är nostalgi. Det här är bra!

http://kanal5.se/web/guest/program/-/artikel/av/b7xA/1097/5006798/1.0

lucka 5!

Jag älskar att få julkort. Att hitta dem där i brevlådan och först inte veta vem de är ifrån, men sen få mig en julhälsning från en kär vän. Det är lycka det! Så lite synd är det i dessa internettider. Många skickar juhälsningar via datorn istället för posten. Och det kära läsare är inte alls detsamma.

Några julkort har jag kvar för att de hade fint motiv. Andra är sparade för hälsningen de kom med. Sen finns det några som inte kan slängas för all tankeverksamhet, omtanke och ansträngning som ligger bakom.

Jag har en väldig god vän. Japp, jag erkänner. Det är hennes julkort jag sparat bara för att. En jul klagade jag lite över att det kom så få julkort. Några dagar senare låg en hel hög i brevlådan. Det var från många skilda personer, såsom konståkningsförbundet, Bush, Brangelina....Elvis. Det märkliga var ju bara att de alla var skrivna i samma handstil....Hur gick det till?? =)

Samma vän hävdar att hon inte är pysslig. Jag hävdar raka motsatsen. Igår fick jag 24 kuvert. Ett för varje dag innan jul. Nu har jag öppnat fem. I alla ligger ett handgjort kort, av olika slag, men alla med ett särskilt minne och tänkvärda ord. Pysslig eller inte, stort hjärta har hon!!

lucka 4!

I kväll har jag varit på adventskonsert. Den hölls i en av alla de vackra, gamla kyrkor vi har i vårt land.

I slutet sjöng kören några stycken ur Händels Messias. Få musikstycken påverkar mig så mycket som Halleluja-kören gör. Den fyller mig med så mycket känslor att de gärna bubblar över.

För några år sen hörde jag en berättelse som har satt spår. Det handlar om en ängel. En väldigt ung ängel i en väldigt himmelsk tillvaro. Han hörde en trumpetfanfar som annonserade att alla änglar var inbjudna till en audition för att vara med i kören som skulle sjunga om Frälsarens födelse. Spänning och förväntan fick den lilla ängelns hjärta att nästan att brista.
När det var hans tur, stod han inför "domarna" och sjöng och sjöng. Men han visste direkt att han inte skulle bli inbjuden till kören. Anledningen var att han kunde inte sjunga. Han kände musiken, men kunde inte förmedla den känslan med sin röst.
Den store körmästaren log och visade den lilla ängeln ut. " Det är inte rättvist!" sa han. "Om ni bara kunde höra det som finns i mitt hjärta. Då skulle ni låta mig sjunga!" Han sprang mot körmästaren och tiggde om att få en ny chans.
Just då, fylldes salen av musik. Den lilla ängeln kände igen den, för det var just den musiken som fanns i hans hjärta.
Alla andra änglar stod förstummade då de hörde musiken. När ängelns hyllningssång till Frälsaren tystnat, sa den store körmästaren, "Lilla ängel, du har så mycket att ge. Din tid kommer!"
"Åh, kan jag inte få sjunga i kören", bad den lilla ängeln, och önskade att körmästaren skulle ha ångrat sig. Men han skakade på huvudet och log. "Du har en annan slags röst, men den kommer bli hörd. Många hundra år  från nu kommer den bli hörd. Fler orkestrar och körer än du ens kan tänka dig kommer framföra musiken i ditt hjärta. En röst som kommer eka genom tiderna."
(Michael McLean, The forgotten carols)

Detta var vad den lilla ängeln hörde. Musiken som kom ifrån hans hjärta! Magiskt!

lucka 3!

Jag har kommit underfund om att det finns många olika jular.
En del människor firar med pompa och ståt. Finaste klänningen och största granen. Gärna flest lampor i hela stan oxå. Andra firar släktjul med ett farande hit och dit för att träffa alla i familjen.....plus den utökade familjen. Vissa struntar i allt som har med julen att göra. Andra firar den traditionella julen. Allt ska vara som det alltid har varit. Pyntet ska hänga på samma plats som det alltid har gjort och brysselkålen ska finnas där på julbordet, trots att ingen äter den.
Sen finns det den kommersiella julen. Flest julklappar vinner och allt julpynt ska vara nytt och fräscht. I motsats till den finns den politiskt korrekta julen. Strunta i julklappar och farande hit och dit. Spendera julen med de utstötta i samhället. Ska du absolut äta hemma ska det vara vegetariskt och ekologiskt.

Det finnas många mer olika jular. Alla går att hårdra på detta sätt. Vad jag vet, är att min egen jul, eller den jag firar med min familj, har komponenter från många av dessa jular.
Jag vet också, att inte en enda jul har jag frågat mig varför vi firar jul. Hemifrån har jag fått med mig traditionen att ta fram mina julkrubbor till advent. Detta för att lättare fokusera på julens budskap. Att Jesus Kristus kom ner hit till jorden som ett litet barn. I stillhet och enkelhet. Varför? För att Han älskar oss!

Jag säger inte att jag och min familj alltid har en fantastisk advents- och jultid. Det är lätt att tappa fokus. Men kanske att jag denna julen kan bli lite bättre på att känna av julens sanna anda. Och kanske har jag kunnat sprida ett frö av den till er!

julkalender lucka 1 & 2!

December är här och jag har äntligen internet. Min plan var att ge er något uppmuntrande och juligt varje dag fram till jul. Och en liten glimt ur min egen jul!

Äntligen är min lägenhet decemberfin. Julkrubborna är framme. Fina adventsljusstakar i fönstret. Och så de där speciella sakerna som kommer fram lagom till advent. Gåvor jag fått av fina vänner. Gåvor som påminner mig om lycka, kärlek och värme. Gåvor som gör min jul lite bättre.

Två av dessa gåvor tänkte jag berätta om idag. En fick jag av en av de vackraste kvinnor jag känner. Den andra av en av alla de speciella änglar i mitt liv. En ängel som vågade ge mig en chans när allt såg mörkt ut.

Jag har alltid gillat ljudet av ringande klockor och bjällerklang. Och jag tycker om tanken att; "Every time a bell rings an angel gets his wings". Därför har jag många små klockor i min lägenhet nu. Klockor som jag gärna ringer i då och då. Varav en är denna söta änglaklocka!
Änglar är något annat jag verkligen tycker om. Jag vet att vi har änglar omkring oss hela tiden. Dessutom vet jag att vi alla kan vara någon annans ängel. Och såhär i juletid är det så mycket lättare att vara som änglar. Jag vet inte om det är meningen att "pepparkaksformen" ska föreställa en ängel, men för mig gör den det.

Båda dessa änglar är en påminnelse för mig att jag är älskad. OCH att jag ska ge vidare av den kärleken till människor omkring mig. Vara en ängel utan vingar.

nattning!

Söndagskvällen har ägnats åt lite kvalitetstid med mina två äldsta brorsöner (A 5 år och V 3 år). Vi har suttit tätt, tätt och kollat klipp på datorn och sedan spelat spel tillsammans. Det är en fröjd att få dela deras tankar och funderingar. Och att känna hur de tycker om att vara nära. Hur de trivs tillsammans med mig.

Efter detta var det dags att sova och jag fick den stora äran. Det är viktigt med bön och sång, i rätt ordning. Sen lite småprat från en nyfiken och frågvis A, men han tystnar fort. V däremot vill inte sova. Han ligger och viskar tyst för sig själv om allt mellan himmel och jord och vrider sig hit och dit. Då och då ser han till att hålla min hand. Vissa stunder ligger han långt ifrån mig. Andra, kryper han tätt intill och ger mig en hård kram.
Jag tycker om det, men vill mest att han ska somna. Just då vänder han sig mot mig. Tittar på mig och viskar; Bella, du är min kompis!

Hur mycket kärlek kan ett hjärta innehålla?

mormor!

Min mormor är vacker. Och vet ni, när man lär känna henne blir hon ännu vackrare. Jag vet att jag är lite partisk, men jag ser så många människor som älskar henne. Som bryr sig om henne. Som ser upp till henne. 

Min mormor har otrolig koll på läget. Hon känner väldigt många människor och bryr sig om ännu fler. Jag vet flera som kallar henne mormor, fast de faktiskt inte är släkt. 

Min mormor är en riktig bullmormor. Som dotter till en bagare snappade hon upp lite. Hennes bullar är lite av kittet som håller oss kusiner samman. När vi säger mormors bullar vet vi alla precis vad vi menar. En gång i tiden bildades en bullmaffia till hennes ära. Det var möten med bullätande och...ja, det var mest det.

Min mormor är kär. Hon är så kär i morfar. Han dog 1969 och det var tio år innan jag föddes. Ändå kan jag se hennes stora kärlek till sin älskade Gösta. Det har jag alltid gjort. Mormors ögon får ett annat ljus då hon talar om morfar. Det gör mig lycklig!

Min mormor har en speciell röst. Jag älskar att höra henne läsa. Allt från barndomens sagor om Bortbytingen till recitation av fina dikter till studier ur heliga skrifter.

Min mormor älskar sin familj. Många gånger har hon sagt: "Jag är så rik." Det är hon. Nej, inte på pengar. På efterkommande. Hon har fem barn, 36 barnbarn och över femtio barnbarnsbarn. Och fler blir det. 

Jag är så tacksam över att vara ett av hennes barnbarn. Tacksam för hennes stora exempel. Tacksam för hennes omsorg. Tacksam för hennes kärlek. Tacksam för det arv jag fått från henne, genom min mamma. 

Min mormor har så mycket mer jag beundrar och älskar, men lite vill jag ha kvar för mig själv. 

Idag fyllde min älskade mormor 90 år!! När jag nå'n gång fyller 90 hoppas jag ha en liten uns av allt det där fantastiska som min mormor har. För en bättre mormor finns inte...inte för mig iallafall!!!!

perspektiv!

Bakom molnen är himlen alltid blå!

Försöker fokusera på det...

arbete!

Tänk dig att vara ute på promenad. Solen skiner från en klarblå himmel. Luften är hög och klar. Det doftar av höstens alla dofter. Då och då singlar ett gult höstlöv ner. Målet är en underbart blå sjö. Där, på en båtbrygga, sätter du dig och vilar. Äter ett underbart, rött, svenskt äpple. Vågorna skvalpar mot de rundade stenarna på stranden. Solen värmer.

 

Lägg till nio härligt, nyfikna och levnadsglada barn med mössorna på sne.  Och två kollegor. (Vad jag tycker om dem kan ni läsa här.) Ja, det är mitt jobb när det är som bäst. Tänk att detta får jag betalt för!

PS; Bilden har jag snott av kollegan J. Hoppas det är okej!?!

underbar bild!

 

Jag älskar denna bild. Först la jag märke till paret. Det är inte ofta man ser två äldre människor som går hand i hand. Det tycker jag är urgulligt. Att de gör det. Men det är inte det som gör denna bild så speciell....kolla påsen mannen håller i! Värsta rock'n roll påsen ju! Så coolt! Rock on!!

förgätmigej!

I helgen har kyrkans ledare talat till oss. Det är alltid speciellt. Jag får alltid nya tankar och råd hur jag kan korrigera min kurs för att kunna gå framåt. Och inte blev jag besviken denna gång heller.

Jag vet att det bland er, mina läsare, finns de som inte delar min tro och min livsstil. Men jag vill ändå dela med mig av tankar från en av dessa ledare, Deiter F Uchtdorf. Han talade om den enkla, lilla blomman förgätmigej som en metafor.

 

Dess fem kronblad kan påminna oss om fem saker vi aldrig borde glömma. (Fritt tolkat av mig):

# Att vara tålmodiga med dig själv.

# Skillnaden på bra prioriteringar och dåliga prioriteringar.

# Att vara lycklig NU.

# Varför. Varför gör jag det jag gör? Vad är syftet? Vad är mitt mål?

# Att Du är älskad!!!

Vet ni vad? Jag vet att om följer dessa råd kommer vi bli lyckligare!!

(Vill ni själva lyssna på hans råd, kolla här http://www.youtube.com/watch?v=GMJTrAL-XLY )

jag gjorde det!

Jag vet att jag varit lite dålig på att uppdatera i bloggen....för här kommer ännu ett inlägg om något som hände förra veckan. I fredags för en vecka sen, för att vara exakt.

För att hänga med bör ni läsa detta. För just denna fredag fick jag på nytt chansen och jag tog den. Jag var på väg hem från jobbet. Lite stressad men nöjd med veckan som varit. Då kommer mannen med hunden. Vi möts med ett leende och inget mer. Det hade varit så lätt att bara cykla vidare och säga till mig själv att det kommer fler chanser. Så lätt. Men jag tog mig i kragen, vände cykeln och tog ett stort kliv ur min egen "comfort zone".

Jag berättade precis det jag ville ha sagt. Jag måste säga att han ser ännu trevligare ut på nära håll. Han har sånna där fina ögon med skrattrynkor. Det sa jag också. Han verkade väldigt förvånad, men smickrad och sa tack.

Jag inser att detta kan te sig lite märkligt. Att jag faktiskt gjorde det. Men tro mig, det kändes så bra. Att göra någon glad. Att utmana mig själv. Att sträcka mig utåt. Och sakta men säkert kommer det bli lättare och lättare.

renata!

Två gånger per år har kyrkan generalkonferens. Detta är en konferens som sänds live från Salt Lake City till medlemmar över hela världen. I våras hade jag förmånen att vara där. På plats. I konferenscentret. Tillsammans med 21000 personer. Det var så speciellt. Och i helgen som var (alltså förra helgen) blev jag påmind om en av de erfarenheter som gjorde detta så speciellt.

Denna konferens är uppdelad i fem olika möten, varav jag gick på fyra. Innan det andra mötet började satt jag och min syster R och pratade om ditten och datten. Framför oss vänder sig en kvinna om och säger: "Talar ni svenska?" Det visar sig att hon, Renata, kommer från Tjeckien, men har varit gift med en svensk man och bott i Sverige ett antal år. Efter att hon flyttat tillbaka till Tjeckien kom hon i kontakt med kyrkan och var nu på generalkonferensen med en väninna. Ibland är världen så liten.
Men detta är inte allt. Då mötet började kunde Renata och hennes väninna inte få mötet översatt till tjeckiska. Deras engelska var lite knackig och de hade svårt att förstå och göra sig förstådda. Då hade jag och R möjlighet att hjälpa till. Renata kunde prata med oss och vi kunde prata med de ansvariga för översättningen. Allt var frid och fröjd och det kändes gott att kunna hjälpa någon annan.

Än en gång....detta var inte allt. Vi träffade på varann de nästkommande två mötena också. Utan att ha letat efter varandra sågs vi igen...bland alla dess 21000. Vi fick möjlighet att ta kort och byta adresser.
Detta är en av de coolaste erfarenheter jag hade under mina två veckor i USA i våras.

Nu  kommer vi till lördag för en vecka sen. Jag är i templet tillsammans med mina flickor i Unga Kvinnor och några av mina närmaste vänner.  Ja, tror ni inte Renata också är där. Hon är i Sverige för att träffa sin makes familj och passar på att gå till templet. Det känns så bra att träffa henne igen. Att vara i templet med henne. Att skratta. Att prata. Att kramas. Att än mer fördjupa vår vänskap. Livet är härligt!!

the lion king!

The Phantom of the opera var ju fantastisk, men Lejonkungen slår den med hästlängder. Detta är ett smakprov på vad jag upplevde.

 

Det gick inte många sekunder innan jag grät. Det var så mäktigt. Alla dessa djur. Som kom från olika delar av lokalen. De ståtliga girafferna mitt i solen. Elefanten och dess lilla unge kom klivande förbi publiken. Fåglarna flög i taket. Och lejonklippan reste sig ur golvet.  Och detta till den så vackra sång The circle of life. Igen, spelad och sjungen där och då. Delvis på ett språk jag inte förstår, men som förmedlar Afrikas savanner på ett väldigt speciellt sätt. Ja, och sen bara fortsatte det så. Överraskningar. Tårar. Skratt. Förundran.

Jag njöt av att se barnen som spelade unga Simba och Nala. Men också av barnen i publiken. Att höra deras reaktioner.

Musikalen bygger ju på Disneys film med samma namn och följer samma historia. Att se Simba växa upp och bli den han var född att bli. Lejonklippans kung. Händelser som formade honom. Det arv han hade. De beslut han tog. Vi kan lära oss mycket av musikalens budskap. "Glöm inte vem Du är. Du är min son och den enda sanna kungen. Glöm inte..."

Jag tror vi alltför ofta glömmer vilka vi är. Det får mig att tänka på ett par ord som min svägerska har på en bit papper. "Du är en prinsessa. Alla ser det utom du." Detta är den största anledningen till varför just Lejonkungen blev min favoritmusikal. Mitt i allt detta mäktiga och vackra. Mitt i all musik. I alla mina känslor.  Där fanns hela tiden denna påminnelse om att jag har ett arv. Att jag har en plats att fylla. Att jag är en prinsessa.

the phantom of the opera!

Det var med spänd förväntan jag satte mig för att äntligen få se och uppleva denna musikal. Musiken är så mäktig och filmen är väldigt bra. Att se och höra den live... det var fantastiskt!

Öppningsscenen då operan på nytt vaknar till liv och kristallkronan sakta höjs upp i taket var nog det som påverkade mig mest. Samtidigt spelas ju titelmelodin på orgel. Varje gång jag hör detta slås jag av vilken talang som krävs för att kunna spela detta stycke.

Efter detta var jag i en annan värld. Jag var på operan i Paris. Jag njöt av allt det vackra och bitterljuva. Jag fascinerades. Av skådespelarnas röster. Av orkestern. Allt var på riktigt. De sjöng där och då, till orkesterns musik. Vilka gåvor dessa människor har.
Även de som skapat kostymer och kulisser. Det är en konst att skapa känslan av vatten och att se hur tända kandelabrar reser sig därur. Hur i hela friden lyckas de med det? För att sen i en annan scen vara uppe på operans tak och se ut över staden.

Under ca två timmar satt jag och bara njöt med varenda fiber i min kropp. Att höra musiken eller se filmen, kommer aldrig mer vara detsamma!

london!

För en vecka sen befann jag mig i London. En underbar stad jag älskar att återkomma till. Med mig hade jag kompisen K och lillasyster R. Under fem dagar delade vi tid och rum. Och fyllde på med upplevelser och minnen.

Vi kommer nog aldrig glömma vårt inte så lyxiga hotellrum och inte heller våra högljudda grannar. Som tur är kan vi ju skratta åt eländet. Vi hade iallafall tak över huvudet. Plus att Notting Hill är ju trevligt att promenera i.
Så vad fyllde vi våra dagar med? Två dagar gick ju åt för själva resandet, som alltid är ett äventyr i sig självt. Vi strosade och gjorde fynd på Camden market. Insöp atmosfären på Portobello road en lördagsförmiddag. Åt sunday roast på en engelsk pub. Delade paraply under plötsliga skyfall. Var på bio och förundrades över att britterna sitter kvar under eftertexten. Åt gott. Var på en upplyftande gudstjänst i ståtliga Westminister abbey. Träffade en typisk engelsk gentleman som ätit lunch med vår kung. Och så höjdpunkterna och målet med vår resa. Vi såg två musikaler. Phantom of the opera och The Lion king.

Det är så svårt att sätta ord på känslorna. Upplevelsen. Men det är magiskt att bli så uppfylld av underbar musik, häftiga kulisser och så mycket mer. Det är som om allt man upplever inte får plats inombords. Det gör nästan ont, så vackert är det. Ibland rinner känslorna ut i tårar.
Allt detta upplevs i en teater med gamla anor. Vacker smyckade från golv till tak. Med väggar som nästan viskar om alla de öden som kommit och gått under årens gång. Att få dela detta med två nära vänner, det är en ynnest!

jag ska!

Jag har spenderat några underbara dagar i London. Med två underbara personer. Många av er vet om det och kanske väntar på ett inlägg här. Håll ut lite till. Det kommer. Ibland tar det lite tid att låta saker och ting landa. Jag tycker det finns en tjusning i det.
Att uppleva. Komma hem. Bearbeta. Minnas.

En bonus är ju att jag snart kan börja använda mina nyinköpta Londonskor. Jag har tre par att välja på. Ibland räcker det. Nya skor!! Och fina är de!!

22 juli 2011

För en månad sen hände något alldeles förskräckligt i Oslo. Något som påverkade så många. På olika sätt. Och jag kan inte ens försöka beskriva vad jag känt och känner. Och jag kan heller aldrig förstå de som faktiskt var där. De som sliter med hemska minnen. De som har förlorat någon.  Men det händer fortfarande att jag fäller en tår. Av sorg. Rädsla. Medkänsla. Samtidigt som jag slås av all den godhet som finns runt omkring oss.  Av allt det vackra i den mörkaste sorg.

«Når en mann kan forårsake så mye ondt - tenk hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen». (Helle Gannestad)

följetong!

För länge sen bestämde jag mig för att om jag tyckte någon gjorde något bra eller förgyllde min dag, så ska jag berätta det. Först var tanken att göra detta via brev... men jag vill vara ännu modigare. Berätta för människor när jag ser dem. Kända som okända. Det kanske kan upplevas lite märkligt, men i grunden tror jag att det skänker glädje. Kanske kan jag på detta sätt göra någons dag lite vackrare!?!

Jag har bott där jag bor i sju år nu. Det är länge. Under dessa sju år har jag då och då sett en man med en hund. Asså samma man, med samma hund. Hunden är jättefin och mannen...ja, han ser så snäll och trevlig ut. För ett år sen cyklade jag förbi honom igen och kände att jag ska berätta för honom att han ser sådär trevlig ut. Men jag gjorde det inte och ångrade mig hela dagen efter det.
Nu har jag sett honom lite då och då efter detta, men antingen har jag suttit i en bil, eller så har han. Då blir det ju lite svårt. Igår cyklade jag förbi honom igen. Perfekt tillfälle! Stanna. Berätta. Sprida lite glädje. Kanske är jag alldeles för fåfäng, men jag kunde inte göra det. Jag hade mysbyxor (jag är i stort sett ALDRIG ute i mysbyxor), var osminkad och ja, det var inte min hårdag.
Kanske var detta den enda chans jag får... men jag hoppas inte det. Nu får jag se till att alltid vara tillfixad. Alltid redo!!

Fortsättning följer... förhoppningsvis!

dansa av lycka!

Denna video gör mig så lycklig. Det finns så mycket glädje under hela filmen. Oavsett vad Matt befinner sig, är folket glada och dansar. Vi kanske ser olika ut. Vi kommer kanske från olika kulturer. Vi talar kanske olika språk. Trots detta kan vi glädjas åt samma saker! 

Titta hur många vackra människor ni ser....för de allra flesta blir vackra då de ler!

kollegor!

Jag har börjat jobba igen. Efter tre veckors semester. Visst det är lite ångest att semestern är slut, men mest känns det bra. Bra att kunna komma igång med bra rutiner igen. Fasta tider.
Och vet ni.... jag älskar mitt jobb! Jag är omringad av fantastiska kollegor. Utan deras otroliga tålamod med mig, deras stöd och deras livsglädje skulle jag inte älska mitt jobb.
Vi delar inte bara arbetsplats. Vi delar liv och allt vad det innebär. Glädje, sorg, minnen, idéer, brister och talanger. För visst är vi olika, men på nå't sätt funkar det ändå. Vi är som många olika färger på samma palett och tillsammans bildar vi en underbar Regnbåge!! 

Jag är så lyckligt lottad och otroligt tacksam!!!!

Resten av det som gör mitt jobb så bra, BARNEN, det tar vi en annan gång!

design!

För ett tag sen åkte jag bil med mamma, pappa och lillasyster R. Vi hade precis släppt av en mormor som bor högt upp på höjden. Nedanför oss ser vi Vätterns glittrande vatten. R vänder sig till mig och frågar: " Vem är din favoritdesigner?" Jag blir lite ställd... jag har väl ingen favorit.... "Min är Gud"! svarar hon glatt!
Och nog är Han min favorit också. Fast jag tror att fru Gud också hade ett finger med i spelet.

Flera gånger denna sommar har jag förundrats över allt det storslagna som finns omkring mig.
I huvudstaden omringades jag av vackra byggnader, men framförallt, det så mycket mer vackra i goda vänner, samhörighet och otrolig kärlek!
I Borås djurpark fick jag verkligen se Guds skapelse i alla dessa fantastiska djur. Stora elefanter, långa giraffer, vackra tigrar och fascinerande flamingos. Alla dessa olika färger, mönster, former och storlekar! Ja, och så fick jag äntligen se en älg. En livs levande 11-taggare! Skogens konung i allra högsta grad. Men jag njöt också av härliga barns spring i benen och stora ögon!
Under alla bilresor jag gjort har jag njutit av allt det gröna omkring mig. De sägs att grönt är färgen det finns flest nyanser av. Jag tror det stämmer.
Men det vackra finns också här hemma. Ett exempel är just Vättern och nog är den vacker! (Iallafall en dag som denna!)

Och vet ni, jag är så glad att Gud inte höll allt för sig själv. Han gav oss fem sinnen att uppleva allt detta vackra med OCH Han gav oss lite av sin estetiska förmåga så vi kan skapa ännu fler vackra saker!

listor!

Jag ska ut och resa i helgen. Till fina vänner och släkt i huvudstaden. Alltid när jag ska bort skriver jag listor. En med vad jag måste få gjort innan jag åker och en packningslista. Packningslistan ser i stort sett alltid likadan ut. Jag menar, jag behöver ju alltid samma saker med mig. Oavsett hur lång min bortavistelse blir. Just denna resa är den stora frågan om man ska ta med badkläder eller inte....men de trycks nog ner. Man vet ju aldrig.

Sen är det de där sakerna jag måste göra innan jag åker. Jag gör alltid ett eget litet hemmaspa; pedikyr, manikyr, raka benen. Jag måste ju vara på topp =) Och så måste lägenheten vara fin. Min goda vän K och jag har diskuterat detta. Vi tänker lika i detta. Vi vill att saker ska vara i ordning. Vi vet ju inte vad som händer på resan. Ja, om jag skulle dö har familjen ett mindre problem att ta hand om. Jag vet att det är helt galet tänkt, men så tänker jag. Blommorna är vattnade. Disken är diskad. Skräpet är tömt.  En STOR bonus är ju att det är fint och välkomnande när jag väl kommer hem!

Och allteftersom sakerna blir packade eller gjorda, stryker jag glatt på min lista och känner mig nöjd med det jag gjort. När allt är överstruket slänger jag listan i påsen som är redo att slängas och jag tar min packning och sen bär det av. Äventyren väntar!

kusiner!

Jag har ganska många. Och de flesta är på mammas sida. Min mormor och morfar har fem barn, 36 barn och runt 50 barnbarnsbarn. Det blir ett gäng. Dessutom har vi tät kontakt, de flesta av oss. Det är inte lätt då vissa av oss har lämnat landet. Men vad gör det. När vi då och då ses är det som ingenting att bara umgås. Inga konstiga presentationer. Vi bara bubblar på. Vi har ju alltid gemensamma minnen att falla tillbaka på.
Jag har dessutom lyxen att vara lite i mitten av kusinskaran och känner mig nära både storkusinerna och småkusinerna. Några av mina bästa vänner är också mina kusiner.

släktträff 1991

 Varje gång jag träffar kusinerna som jag kanske inte ser lika ofta som de som faktiskt bor här i stan slås jag av hur naturligt det känns. Jag funderar på vad det beror på. En del är alla minnen vi delar. För de är många. Och de flesta goda. En annan del är naturligtvis kyrkan. Vi är alla uppvuxna i kyrkan. Och eftersom en av föräldrarna har vuxit upp tillsamman så har vi ju samma bakgrund, till hälften.
Sen vill jag också tro att det finns ett kärleksband. Vi tillhör samma familj. Ja, vi har samma blod. Vi har gemensamma gener. Våra hjärtan talar samma språk.

Nu börjar vi ju alla komma till åren och jag tror mer än hälften är gifta och har barn. Tro det eller ej, där finns samma band. Vi hör också ihop. Visst, det faller mig naturligt att umgås med de små barnen. Jag älskar barn. Men vi delar fortfarande gener. Vi har samma bakgrund. Vi tillhör samma familj. Denna stora, stora familj som genom templets välsignelser kan leva tillsammans för alltid!!!

Jag är så tacksam för min släkt. Både på pappas och mammas sida. Både de före mig och de som kommer efter. Jag ser ett samband. Jag hör hemma. Jag är inte ensam. Jag är älskad. Jag har många att älska!!!

livet är vackert!

Ja, det är ju så min blogg heter, på svenska. Och jag tycker livet är vackert. Oftast. De gånger jag tycker livet är mindre vackert. Då allt är grått. Då är det ofta så att jag har glömt att stanna upp och njuta. Det finns ett indianskt ordspråk som säger:
Ibland måste man sätta sig ner och låta själen hinna ikapp.

Det ligger verkligen en visdom i detta. Iallafall för mig. För nog är det så att det finns en massa vackert omkring oss. Ett leende. Musik som berör. Vackra ord. Koltrastens sång. Vänskap. Solens strålar mellan trädens lövverk. Barn. Alla dessa färger. Fina kläder. Fullmånens sken. Glittrande vatten. Drömmar. Böcker. Templet. Goda minnen. Kärlek. Gamla kyrkor. Träd. Maskrosbollar. Blommor. Människor och människors handlingar. 

Idag har jag blivit påmind om hur vackert just mitt liv är. Och vad jag behöver göra för att göra det ännu bättre, för mig och de omkring mig. Idag har min själ hunnit ikapp! 

diabilder! + till min pappa!

Bland alla diabilder som finns hos mamma och pappa är denna bild min stora favorit!

 

 

till min pappa!

Idag fyller min pappa år. Han har levt ganska länge. Och han har varit min pappa ganska länge. Och vet ni, han är världens bästa pappa. Iallafall världens bästa pappa för mig. Så pappa, detta är till dig!

Du är en otroligt social människa. Du har vänner överallt och är en hejare på att hålla liv i vänskapen. Och jag vet att Du är omtyckt av många.
Du är otroligt kunnig på allt som har med kyrkan att göra. Som en levande uppslagsbok, typ. Jag är så tacksam att jag har Dig att ringa när det dyker upp en fråga. Oftast har Du ett bra svar. Jag är så tacksam för den kraft Du har. Att Du hedrar ditt prästadöme.
Du älskar Din familj. Jag njuter av att se Din kärlek till Din bror. Jag är stolt över att Du så öppet visar Din kärlek till mamma. Du behandlar henne som den drottning hon är. Jag känner att Du är stolt över oss barn. Att Du älskar oss och bryr Dig om oss. Bryr Dig om mig. Du är en härlig morfar och farfar.
Du är musikalisk. Jag tycker om att höra Dig sjunga. Och när Du spelar gitarr. Åh, de kvällar då vi tillsammans sjungit som familj till Ditt gitarrspel, det är några av de bästa. 

Du har så mycket mer än allt detta. Men det jag älskar och beundrar mest hos Dig är dina ögon. Det är som om De alltid ler. (Nästan iallafall) De utstrålar kärlek. Närvaro. Trygghet. Du, min kära far, har världens finaste ögon! Sånna ögon vill jag ha!

Kära pappa, jag älskar dig massor!

tankar!

Jag kan inte sova. Kanske för att jag bokat något jag drömt om länge. Kanske för att åskan hänger i luften. Kanske för att jag satte mig här vid datorn.
I brist på sömn härjar tankarna fritt. När jag flyttade in i min lägenhet,  för nu sju år sen, la jag märke till varje gång kyrkklockan slog. Nu för tiden hör jag den knappt. Ibland hjälper den mig att ha lite koll, men oftast tänker jag inte på den.
Kvällar som denna slår den högre och tydligare än vanligt. Jag hör hur den slår elva. Kvart över elva. Halv tolv. Ja, ni fattar.

Men jag tycker om den. Kyrkklockan har blivit en del av mitt liv. Den hör liksom till. Allra bäst är det när det är klockringning. Då fylls jag av så många känslor. Glädje. Förväntan. Andakt. Ja, och vemod. Fast mest glädje.

midsommarfint!

Äntligen! Nu är allt städat och klart. Gardiner bytta. Disken diskad. Golven torkade. Ser fram emot en härlig midsommarhelg.

Efter

midsommarstädning!

Jag ska få gäster i midsommar. Plus att det är dags för sommargardiner i storarummet. Så nu städar jag. Ikväll har jag iallafall hunnit tvätta fönstrena.

Före

 

 

diabilder!

Min farmor och farfar var hejare på att ta kort. De tog kort vid alla tillfällen och på allt de såg. Min mamma och pappa var inte riktigt lika kvicka med kameran, men trots det har det blivit en del bilder med åren. Och för mig är det riktigt hög mysfaktor att plocka fram diabildsprojektorn och titta igenom några diabildsmagasin.
Det är stor spridning på bilderna. Från det att mamma och pappa var små till då vi äldsta barn kom upp i tonåren. Just de, från tonåren, är kanske inte mina favoriter precis men jag kan titta på söta småsyskon då istället.

Idag slog det mig varför jag gillar att titta på dessa kort.
De flesta av dem är från någon del av min barndom. De första på mig som liten skallig bebis, med  storasyster och fina föräldrar. Sen kan jag se hur familjen växer. Vi blir fler och vi blir äldre. Det är härliga semesterkort. Det är kort tagna i vardagen. Det är massa släktträffar med lekande kusiner. Luciafiranden. Julbilder. Det är bilder på farmor & farfar och mormor & tom på morfar (som dog när mamma var liten). Jag ser, minns och imponeras av alla dessa kläder som min otroligt skickliga mamma designat och sytt.
Bilderna speglar vilken underbar barndom jag hade! Vi var kanske inte rika på pengar men vi var rika på KÄRLEK, minnen, släktingar, lek och TRYGGHET!!

Vilken rikedom att ha dessa diabilder som hjälper mig minnas detta!!!

tvättid

Jag njuter av att tvätta.
Jag är lite av en ordningsmänniska. Eller....ganska mycket faktiskt. Fast just nu försöker jag blunda för röran på köksbordet och disken på diskbänken....Iallafall, tillbaka till tvätten. Det blir som en ny start varje gång det är dags för tvätt. Tvätten sorteras, tvättas, tumlas/hängs och sen tillbaka till lägenheten. När den väl är vikt hamnar de på rätt plats i garderoben. Är jag riktigt duktig stryker jag även de kläder som måste strykas. (Fast det njuter jag INTE av). När allt är klart infinner sig ett lugn. En tillfredsställelse att alla mina kläder är rena. Att de är redo att användas. Redo att förgylla min dag.
Under hela tvättprocessen är det nästan som terapi. Sortera. Hänga. Vika. Jag känner mig duktig. Jag känner mig produktiv.
Och jag ser fram emot dagen då jag har en trädgård och har lyxen att hänga tvätten ute. Finns det något som luktar renare än nytvättade kläder som torkat i sol och vind!?!

släktkalas!

Jag har varit i Helsingborg i helgen. Det har varit härligt. Ännu fler minnen att njuta av. Jag tycker om att spara på små, små ögonblick som liksom lyser upp hela tillvaron. Att se Ludvig hålla Axel i handen. Se två pojkar som talar olika språk leka. Få ha en sovande Ville i knät. Få uppleva kärleken mellan familjer. Återse gamla vänner och prata minnen. Få skratta.

Igår var vi i Ängelholms hembygdspark. Där var det härlig natur och många fina djur att titta på. Hästar, getter, kalkoner och dovhjortar. Och så grisar. När vi närmade oss dem försökte jag skoja till det lite och sa till Axel att där är ju din storebror...Han tyckte inte det var så roligt. Men roligt blev det då Ville hukar ner i grisens ögonhöjd och säger med sin sötaste röst; Hej storebror!

till världens bästa systerson!

För tolv år sen föddes en liten parvel och jag älskade dig tom innan du kom. Jag minns vart jag var när din mamma berättade att du var på väg. Min lycka var obeskrivlig. Och så den 8 juni 1999 anlände du. För mig var du världens finaste. Jag älskade att ha dig i min famn. Jag älskade att titta på dig. Och jag har älskat att se dig växa till den unga man du är idag.

Jag minns stoltheten att vara med dig på stan. Jag minns att du tidigt älskade att dansa. Ett tag var ju favoriten Markolio. Jag glömmer aldrig då vi åkte buss och du glatt utropade: "Bella, han där har Jagorkarintemer-byxor!"

Jag tycker om att tänka på en dag efter julhelgerna då det var dags för er att åka hem, men det ville inte du. Du satt i mitt knä och höll om mig och vi tittade på Stjärnornas krig. Du vet den med nallarna. Du gillade dem. Och du gillade mig.

Du var tidigt väldigt känslosam. Du kände lätt av atmosfären i rummet och visade tydligt när det inte kändes bra. Du känner fortfarande mycket. Jag kommer ihåg din dopdag. Din pappa berättade för oss att han, när ni bytte om, frågade hur du kände och du svarade Halleluja! Ett bra svar!!

Min allra käraste skitunge! Jag är så stolt över att vara din moster. Det är en fröjd att träffa dig. Jag älskar dina kramar. Jag älskar ditt skratt. Jag älskar ditt leende. Jag älskar att du fortfarande vill ha grodor på dina pannkakor. Jag älskar din pajassida. Jag älskar dina fräknar. Jag älskar att se hur du tar hand om dina yngre kusiner. Jag älskar att se din glädje när du dansar.
JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!!!!!

 

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!!!!

sverige, sverige, älskade land!

Jag är så tacksam att vara svensk. Att få bo i Sverige. Just här. Just nu. Såhär års visa sig Sverige från sin allra bästa sida. Jag kan ärligt erkänna att det kommer stunder då jag på allvar frågar mig vad jag gör här. Men som sagt, nu, när Sverige är som vackrast, då skulle jag inte vilja bo någon annan stans.

Jag är glad och tacksam för att jag har fått se så mycket av mitt vackra land. Jag är uppvuxen i en stor familj och vi åkte aldrig utomlands på semester. Istället åkte vi varje år till huvudstaden för att hälsa på kusiner och besöka templet. Jag älskar Stockholm!! Men vi har också varit i Dalarna, Sollefteå, Umeå, på västkusten, Helsingborg, Vimmerby, Kalmar, Gränna, Vadstena och andra platser. Oftast körande i en folkvagnsbuss med Klas Klättermus i bandspelaren. (Ja, så gammal är jag) Det är på dessa semestrar jag har lärt mig älska mitt land. Alla dessa olika landskap, byggnader, upplevelser och minnen plus en massa roliga fakta om Sverige och dess historia.

Därför har jag med glädje idag firat Sveriges nationaldag!

  

underbara söndag!

Söndag. Jag gillar söndagar. Idag gillade jag det extra mycket. Solen strålade. Jag hade en ny klänning. Jag cyklade i lugn takt till kyrkan. Kände mig lycklig. Kände mig fin. Och just denna söndag var speciell. Idag fick min allra nyaste brorson sitt namn,  Melker Otto Nilsson.
Efter kyrkan samlades familjen. Stolta föräldrar och två kanske ännu stoltare storebröder. Plus fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, kusiner och såklart mor och farföräldrar. Ja, tom en gammelmormor. Det var god mat. Skratt. Lek. Utbyte av tankar och känslor. En kram där. En puss där. Precis som det ska vara när familjen träffas. Små, små glimtar av evigheten! Finns det något vackrare än en älskad familj?!
Ja, det skulle vara en älskad familj tillsammans en underbart vacker sommardag! Välkommen hit, Melker!!!!

 

lycka är att bädda med sommarlakan!

När jag var yngre spenderade jag mycket tid i Dalen. En egen liten oas för mig. Där fick jag vara ensam.  Där drömde jag. Där plockade jag blommor. Där lärde jag mig än mer att uppskatta allt det vackra i naturen.

Nu är jag äldre och Dalen är inte längre min. Men minnena och känslorna kommer tillbaka då jag kryper ner i min alldeles egna sommaräng. Där fortsätter jag drömma!

Vad är lycka? Att starta en blogg?